TV-serien Cowboy Bebop gick i 26 avsnitt i Japan från 1998 och framåt. Denna långfilm utspelar sig tydligen (jag har inte sett TV-serien) nån gång i slutet av serien, och är helt fristående från denna. Serien är känd för sina realistiska storstadsmiljöer och för den varierade musiken, med allt från bebop jazz till blues, och TV-avsnitten hette oftast samma som en känd låt, som Toys in the attic, Bohemian rhapsody eller My funny Valentine.

Som jag förstått det utspelar filmen sig på Mars, och året är 2072. Besättningen på det förra fiskefartyget (flygfisk då, eller...?!?) Bebop har just haffat några killar som rånade en närbutik, och kammat hem belöningen på 1,25 miljoner woolong (jag vet inte exakt hur mycket det blir i kronor), vilket bara räcker till ytterligare några omgångar nudelsoppa. Detta rör sig alltså om ett gäng moderna prisjägare, och hela galaxen tycks vara deras arbetsfält. Den spel- och dobbelglada Faye har just satt dit en datahacker och tjänat fem miljoner woolong åt gänget, när hon återvänder i sin lilla flygfarkost och råkar passera en tankbil, just som den exploderar på motorvägen under henne. Hon lyckas få en hastig skymt av en skum figur i svart som försvinner i röken efter den enorma smällen. På TV-nyheterna uppe på Bebop ser de övriga i kvartetten - Spike, Jet Black och Ed - vad som hänt, och noterar att myndigheterna utfäst tidernas största belöning till den som griper terroristen levande, 300 miljoner woolong. Sugna på annat än snabbnudlar i frigolitmugg tre gånger om dan tar kvartetten snart upp jakten på skurken - och belöningen.

Tankbilen innehöll tydligen annat än bara explosivt bränsle, nämligen någon sorts supervirus bestående av nanomaskiner, alltså mikroskopiska, proteinbaserade robotar, och flera människor dör i dagarna efter explosionen. Kanske detta bara var en försmak av vad som komma skall, en ännu större smäll med än större verkan och många fler offer? Vad det lider, får vi reda på skurkens identitet. Hans namn är Vincent Volaju, och en gång utsattes han för myndigheternas experimenterande, då han och flera andra användes som försökskanin i försök med just dödliga virus. Är detta hans sätt att hämnas? Flera närstrider följer, och det är inte bara Vincent och våra vänner prisjägarna som slåss, utan även polis och nån kvinnlig agent är med i leken.

Stan de befinner sig i ser i princip ut som New York City, med bägge World Trade Center-tornen kvar (filmen gjordes 2001) samt FN-skrapan, men man kan även stoltsera med ett eget Eiffeltorn, medan Centralstationen i själva verket är Berlins gamla Hauptbanhof, med skylten från DB (Deutsche Bahn) kvar utanpå. Storstadsmiljöerna känns genuina, med en mångkulturell befolkning i de graffitistinna, nedslitna kvarteren. Man kan nästan känna doften av stan, och det är en fröjd att följa Spike i de skumma gränderna. Rätt vad det är ser han dock ut att befinna sig i Paris latinska kvarter, eller rent av i nån souk i Marocko. De muslimska inslagen, som ju blir allt vanligare även i vår del av världen, måste ju te sig otroligt exotiska för japaner, som väl är världens mest homogena folk. Utlänningar är sällsynta utanför storstäderna, och flyktingar tar man knappt ens emot, precis som Finland.

Hela filmen andas nån sorts längtan efter nåt annorlunda, nåt som avviker från det typiskt japanska, och Cowboy Bebops skapare gör inget för att dölja sin fascination för det genuint amerikanska, med låtsasklipp från gamla, svartvita westernfilmer och med alla dessa storstadsmiljöer som har en sån autencitet att de känns som om de hämtats från nån amerikansk TV-deckare eller reklamfilm för Coca-Cola. Tyvärr är inte karaktärerna lika fint utmejslade som miljöerna, utan tvärtom ganska stereotypa. Spike är en den snygge hårdingen som både vet hur man slåss och hur man snyggast knackar en cigg ur en Marlboroask. Jet Black, som väl fått sitt namn från The Stranglers gamle trummis, är hans storväxte och lite tröge ledsagare, medan tuffa Faye är en typisk animétjej, duktig på att skjuta och slåss och andra "killgrejor", men givetvis både långbent och storbystad också. Och så lilla Ed, som är datorexperten i gruppen och egentligen inte så mycket mer, förutom att hon är en ganska typisk, 13-årig tjej. Eftersom det ska vara amerikanskinfluerat håller man sig förstås med en skeppshund också, som är allas och ingens.

Musiken är alltså en osalig blandning av filmskaparnas egen favoritmusik, minus då de klassiska hårdrocklåtarna från 1970-talet som de kanske inte kunnat ordna rättigheterna till. I stället blir det då en massa nykomponerad musik av Yôko Kanno, och han både blandar och ger. Det blir progrock varvat med storbandsjazz, arabiskinfluerad sång och nåt åt blueshållet. Men det blir lite för mycket av det goda. Det blir liksom ingen kontinuitet, och ingen harmoni mellan musik och film när man byter stilar mest hela tiden. Ibland blir det också väldigt fel, med improvisationsjazz till ett våldsamt slagsmål. Filmen känns också väldigt lång (närmare två timmar), med ständigt dessa våldsamma shootouts, blodiga mord, martial arts-slagsmål och snygga flygsekvenser, uppblandat  med en del stillsammare moment, stunder avsedda för kontemplation och eftertanke. Det filosoferas en hel del i Cowboy Bebop, och det känns lite väl högtravande emellanåt.

Jag är övertygad om att Cowboy Bebop fungerar mycket bättre som TV-serie, då 30 minuter torde vara lagom för att ge oss vår dagliga dos av animévåld och söta flickor med uppnäsor. Dessutom lär det aldrig hinna bli så där schizofrent med musikvalet, då man helt enkelt inte hinner byta musikstil så ofta som i långfilmen. Nånting som förundrade mig filmen igenom var den usla översättningen. Ett allt vanligare fenomen på svensk TV, men även hos videobolagen som ju alla sänkt lönerna för översättare de sista åren. I fallet Cowboy Bebop undrar jag dock om det är SDI Media Group, som översatt filmen till både svenska och danska, som ska klandras. Kanske de bara översatt från en redan dålig engelsk översättning, vad vet jag? För hur kan man annars översätta charity organisation med väktare, och You're an original, aren't you? med Ditt svin!...?!? Och på boxens baksida står det nåt om att filmen utspelar sig i mars, dagarna innan halloween, vilket jag bara inte orkar kommentera. Vad sysslar de med på UIP, egentligen?