Det ska ska sägas direkt att Cobra Verde, Werner Herzogs sista film tillsammans med Klaus Kinski, är en misslyckad film. Kinski är inte fel som den brasilianske banditen Francisco Manoel da Silva, Cobra Verde - Gröna Kobran - kallad, men Herzogs manus på Bruce Chatwins bok The Viceroy of Ouidah haltar betänkligt.

da Silva tar anställning hos en ovetande sockerrörsodlare, och har snart gjort hans tre döttrar på tjocken. Som straff skickas han till Västafrika för at köpa slavar, nånting som betraktas som en dödsdom i det numera fientligt inställda Slavkusten, nuvarande Benin (där för övrigt Ouidah ligger). Vad få västerlänningar - och afrikaner - idag tycks känna till är det faktum att utan lokal hjälp hade slavhandeln aldrig nått den enoma omfattning (man pratar om 20-30 miljoner människor som bortfördes, varav många, många dog innan de ens nått Nord-, Central- eller Sydamerika) den de facto gjorde innan den stoppades. Lokala hövdingar, i det här fallet kungen av Dahomey (som är det gamla namnet på Benin) fångade helt enkelt in folk - män, kvinnor och barn - från grannstammarna och bytte mot vapen och annat som gjorde dem oövervinnliga. Nu är det upp till da Silva att försöka återuppta den sen tio år tillbaka avsomnade handeln med slavar.

Kinski och hans besättning landar vid slavfortet Elmina, som inte ligger i Ouidah, Benin (varifrån sångerskan Angélique Kidjo kommer), utan i Ghana, och som för övrigt inte ligger alltför långt från det svenska slavfort som byggdes i mitten av 1600-talet och som fungerade som bas för den kortlivade, men ändock, svenska slavhandeln. Elmina var svårt nerslitet vid tiden för inspelningarna, men är idag ett upprustat turistmål, väl värd ett besök och på sitt sätt ett lika stort måste som nånsin ett koncentrationsläger. Många afroamerikaner besöker förstås platsen, liksom jag själv gjorde för tre år sen. Herzog valde att filma här då han inte ansåg att det fanns nåt välbevarat slavfort i Benin, men då har han uppenbart inte besökt Ouidah där det gamla, portugisiska fortet idag utgör ett välbesökt och skrämmande slavmuseum. Ouidah var Afrikas centrum för slavhandeln, och från fortet/muséet går idag en statyklädd väg om några kilometer ner till havet och Porten utan återvändo. Ja, så kallas det monument som restes för några år sen, för att markera var slavarna skeppades ut. Intill ligger för övrigt ett nybyggt hotell med delikat seafood och kall öl. Se upp för de vitflaggande husen på vägen ner - detta markerar att husets folk bekänner sig till voodoo, och troligen inte uppskattar att fotograferas! Men även om södra Benin är centrum för voodookulturen, så är de flesta benineser katoliker.

Tyvärr är inte Herzogs film lika intressant som historien bakom, och den allt mer galne Kinski spelar den allt mer galne Kobran med sån övertyygelse att han och Herzog blev ovänner för alltid, vilket bland annat ledde tillç att Herzog vägrade regissera dennes Kinski Paganini två år senare. Herzog vill inte säga rakt ut vad som egentligen skedde mer än att Kinski tog till fysiskt våld, vilket knappast var första gången. Han anklagar även Kinski för gubbsjuka när denne smajlar upp sig och försiktigt rör vid en av de unga, halvnakna tjejer som plötsligt och oförklarligt dyker upp i nån slags sjungande procession (nåja, Herzog förklarar det med att han ville lätta upp stämningen i filmen...). Själv anser jag nog att det är Herzog som ska förklara varför han valde att låte tjejerna, som är i yngre tonåren, vara topless. De ska alltså föreställa nunnor...vem är det som är depraverad? Vem är det egentligen som var gubbsjuk?

Tyvärr lider filmen också av att det tyska soundtracket saknas, trots uppgift om motsatsen på omslaget, liksom den undermåliga översättningen. Exempelvis har the Carmelite Sisters översatts med "Systrarna Carmelite", vilket bara det renderar livstids förvisning till skambåset. Och hur soft in the head kan bli "blödig" begriper då inte jag. Jo, genom att man felaktigt översatt från tyskans blöd, som betyder just "dum i huvet". Pinsamt, Atlantic...! Tyvärr har Popol Vuh knappt fått bidra med nån musik alls, bara några korta stycken av deras alltid lika magiska musik har bifogats filmen, som måste hållas för en av Herzogs allra sämsta.

Fotonot: Södra Ghana, Benin och Togo drabbas av total solförmörkelse i slutet av mars 2006, vilket ger ett eventuellt besök där extra krydda.