Closer inleds som en smått charmig, romantisk komedi när dödsannonsförfattaren Dan (Jude Law) träffar nyinflyttade amerikanskan Alice (Natalie Portman) på Londons gator. Hon blir påkörd av en bil och han hjälper henne till sjukhuset. Men låt inte inledningen bedra. Snart rullas ett svartsynt drama upp där fyra rätt osympatiska individer trasslar in sig i varandras liv. Förutom Dan och Alice handlar filmen om fotografen Anna (Julia Roberts) och hudläkaren Larry (Clive Owen). Dan skriver en bok om Alice liv, och träffar Anna då han ska fotograferas för dess omslag. De flirtar med varandra men hon nobbar honom. Arg utger sig Dan för att vara Anna på en sex-chat, och raggar där upp och bestämmer träff med Larry. Nu ter sig slumpen så att Anna befinner sig på den plats där Dan stämt möte med Larry, och de två träffas och inleder ett förhållande. Och spelet kan börja.

Closer är baserad på manusförfattaren Patrick Marbers pjäs Närmanden från 1997. Efter flera framgångsrika år på Broadway intresserade sig regissören Mike Nichols för projektet. Nichols har gjort flera adaptioner från scenen till bioduken under sin karriär, och senast fick han mycket uppmärksamhet för sin adaption av Tony Kushners pjäs Angels in America. Filmen är upplagd så att relativt lång tid har förflutit mellan filmens olika sekvenser. Dock får man som åskådare själv lista ut när dessa hopp i tiden sker, vilket ger Closer ett pussel-liknande drag. Det här upplägget gör också Closer till en av de smartare filmer jag sett på länge. Den underskattar aldrig åskådarens intelligens, utan inbjuder snarare till ett aktivt deltagande. Mike Nichols tekniska skicklighet och Patrick Marbers smarta manus resulterar i ett av de bästa romantiska dramer som gått upp på bio på länge. De har lyckats med något stort när de gjort en så engagerande film om fyra så pass osympatiska karaktärer, och det är väl inte heller tänkt att publiken ska identifiera sig med någondera.

Fotot i Closer är vackert, och kameran sveper över ett grådaskigt London där både vindar och känslor är på gränsen till fryspunkten. Den som någonsin varit i London och insett stadens storhet kommer att vilja störta rakt in i bioduken, hur kallt och regnigt det än verkar vara där - i London ska det inte vara soligt. Det har talats mycket om Closer den sista tiden i och med Portmans och Owens Oscars-nomineringar, och de vann båda var sin Golden Globe för bästa kvinnliga respektive manliga huvudroll tidigare i år. Det stora frågetecknet är dock var Julia Roberts nominering tagit vägen. Hon spelar Anna med en återhållsamhet som jag inte är van att se. Hennes karaktär tyglar sig i många scener, samtidigt som hennes ögon vittnar om totalt kaos bakom fasaden. I en av filmens starkaste sekvenser, när Anna och Larry möts på en iskallt inredd Londonrestaurang, ger hon uppgivenheten ett ansikte. Julia Roberts har under större delen av sin karriär fått kämpa mot bilden av sig själv. Detta har inget med hennes talang att göra, utan snarare den ikonstatus hon uppnått. I Closer tycker jag mig för första gången på länge se förbi stjärnan Julia Roberts och bara se karaktären bakom fasaden.

Closer har kallats ett vuxet drama, och även om man ofta kan sätta likhetstecken mellan ”vuxet” och ”tråkigt”, stämmer detta alls inte in på Closer. Så låt dig inte luras, för då riskerar du att missa det smartaste, mest svartsynta och underhållande relationsdrama som går på bio just nu!