Peter har just släppts ut från nån institution, och är nu på väg hem för att träffa sin dotter för första gången på många år. Han, en till en början normal pojke, blev psykiskt sjuk i tonåren, för att till sist spärras in. Väl ute kör han runt i sin slitna bil, med tidningspapper för alla rutor i bilen utom den i fronten. Han är klart paranoid, och lider av tvångsföreställningar.

I nån sjaskig stadsdel i en icke namngiven stad i New Jersey hamnar han lite vilse. En flicka stirrar in i bilen och bankar på den, och han går ut, märkbart irriterad. Flickskrik hörs, så en duns, och därefter tystnad. Han kör vidare, varpå han stannar ute vid en öde plats och går ut ur bilen. Han lyfter upp ett bylte och lägger det i bagageutrymmet. En mardrömslik film har börjat, och man sitter som på nålar resten av filmen. Vad hände med flickan? Vad ska kan hitta på härnäst?

Han tar in på ett hotell vid havet, och börjar raka sig. Han får nåt galet i blicken, och börjar slita upp en hårtest på skulten så det blöder, varpå han rakar bröstet. Överallt har han små skärsår. Väl till sängs fortätter hans hallucinationer, och han hör röster så han knappt kan somna. Den mannen är knappast botad - galenskapen tycks snarare tillta.

Dan därpå tycker han sig vara förföljd av polisen på väg till sin mor och kör en omväg. Väl hemma i hennes kök kunde han kanske känna sig trygg, men nej, hon hunsar honom som hon antagligen alltid gjort. Hans dotter är inte heller där, och han får det något märkliga beskedet att hon är bortadopterad sen flera år. På natten tilltar hans ångest, och han vrider sig i kvalfyllda plågor. Överallt dessa röster. Parallellt pågår nu en polisundersökning vid hotellet där han bodde. I närheten har en flicka hittats brutalt mördad, och en polis, övertygad om att han är en barnamördare på spåren, börjar jakten på Peter.

Clean, shaven är en tio år gammal liten arthousefilm som gick på bio kort tid i Sverige i Folkets Bios regi. Mest visades den dock på skolor. Det är inte en rysare i vanlig bemärkelse, utan snarare en regelrätt mardröm, som emellanåt blir alldeles olidlig att beskåda. Man dras in i Peters galenskap, och svettas i ren ångest över - och beundran av - huvudrollsinnehavaren Peter Greenes (senare i Pulp fiction och Blue streak) prestation, som är något utöver det vanliga. Så naket, så realistiskt att vanvettet riktigt lyser ur hans ögon, och det känns sorgligt att filmen aldrig uppmärksammades efter förtjänst.

Reissören Lodge Kerrigan, 39, har bara gjort en film till, Claire Dolan (1998), men jobbar just nu med en tredje, In God's hands. Tillsammans med i första hand Peter Greene, och i viss mån även Robert Albert som den jagande polisen Jack McNally, samt kompositören Hahn Rowes perfekta soundtrack, har han skapat en mardröm i klass med Roman Polanskis Repulsion eller David Lynchs Eraserhead.