Detta är en historia om en ung man, en ung man som vid födseln togs omhand på ett barnhem för oönskade barn. Där lärde han sig läkarkonsten av sin förlösare Dr. Wilbur Larch, spelad av Michael Caine, som kanske är mer en far än en lärare för honom. Den unge mannens namn är Homer Wells.

När en stridspilot vid namn Wally och hans flickvän Candy besöker barnhemmet för att utföra en abort bestämmer sig Homer för att följa med de ut i världen och se allt det där som han missat under sitt liv på barnhemmet. I det stora hela kan man säga att större delen av filmen handlar om Homers liv som äppelplockare åt Wallys familj, och hur han upptäcker saker han aldrig stött på förut, kärlek till exempel.

Faktum är att storyn är ganska långdragen utan att det händer så mycket, men allting som händer har en undermening, och hela filmen har ett budskap. Lyckas man se detta budskap och förstå riktigt vad filmen egentligen handlar om kan man få ut mycket av de lite drygt två timmar man spenderar i biostolen, men om man å andra sidan inte direkt gillar dramafilmer som egentligen inte handlar om någonting speciellt finns det risk för att filmen kan bli långtråkig.

Rent filmtekniskt skulle jag vilja ge filmen några klagomål. Först och främst var den ganska dåligt klippt. En del av filmen som, exempelvis, skulle representera en resa valde dem att dela upp i tre fyra sekunders scener istället för två sex sekunders. Detta gör att filmen känns antingen nerklippt för att den inte skulle bli så lång eller också att dem hastade ihop klippningen av filmen för att få ut den i tid till Oscarsnomineringarna. Hur som helst känns den taffligt gjord. Angående skådespelarna kan jag inte klaga på deras rollprestationer eftersom många av dem var väldigt bra, men däremot regin kan tyckas vara lite svag. Jag förväntade mig trots allt lite mer av Lasse Hallström när det gällde att få ut bl a Homers reaktion på en helt ny värld, och det känns lite som en besvikelse efter succéer som bl a "Gilbert Grape".

I det stora hela kan jag väl säga att det som gör att jag ger denna film en fyra av fem är att den har ett suveränt manus och en historia som är värd att berättas flera gånger. Jag har inte läst boken av John Irving ("Garp och hans värld"), men jag drar en gissning att den måste vara helt underbar. Som plus i kanten kan jag nämna att soundtracket, av Rachel Portman, är något helt underbart. Hade jag haft tid hade jag läst boken med musiken i bakgrunden.