Kathleen Turner spelar här en kvinna som lever dubbelliv. På dagarna är hon den strikta och (särskilt gentemot män) reserverade men mycket duktig kläddesignern Joanna. Om nätterna är hon den prostituerade China Blue, expert på att tillfredsställa männens alla fantasier, vare sig de handlar om ömhet eller våldtäkt. Hon hyr ett rum i stadens sexdistrikt där hon tar emot dem hårt sminkad och iförd peruk. Men två män vilka kommer in i hennes liv ungefär samtidigt vill inte nöja sig med skådespelet, de vill åt människan bakom masken. Den ene av dessa är den mystiske pastor Shayne (Anthony Perkins från Psycho) som i China Blue ser sin tvillingsjäl. Den andre är en ung man som skuggat henne på uppdrag av hennes arbetsgivare, vilken misstänker att hon sålt designritningar till en konkurrent. Vad denne man ser i China Blue är nog framförallt att hon är något annat än vad hans hustru är, för hustrun är liksom inte världens roligaste människa.
Det hela utvecklar sig ganska exakt som man kan förvänta sig och den psykologiska trovärdigheten är det lite si och så med. Detsamma kan sägas om skådespeleriet. Hur kunde Perkins vara så lysande i Psycho när han alltid annars är så usel? (Han är iofs inte ensam om att ha gjort en eller ett par bra rollprestationer för att sedan framstå som en hopplös odugling. Tänk på Malcolm MacDowell och Christopher Lambert!) En svag men distinkt doft av B-film genomsyrar hela China Blue.
Men det finns några scener vilka berör. Som när China Blue är med sina kunder efter att dessa fått sin tillfredsställelse. Det finns en känsla av simultan närhet och distans i dessa som säkerligen reflekterar verkligheten. På pluskontot återfinns också en bitvis lysande dialog, en dödlig dildo och ”The Human Penis”, ett partytrick av rang! Och Russells användande av erotiska- och andra bilder ur konsthistorien som kommenterande inklipp för att framhäva det outtalade är helt klart ett intressant grepp.
På det stora hela gillar jag filmen även om den ibland får mig att gäspa. Och jag ångrar verkligen att jag spelade över den efter att jag spelat in den från TV.
Det hela utvecklar sig ganska exakt som man kan förvänta sig och den psykologiska trovärdigheten är det lite si och så med. Detsamma kan sägas om skådespeleriet. Hur kunde Perkins vara så lysande i Psycho när han alltid annars är så usel? (Han är iofs inte ensam om att ha gjort en eller ett par bra rollprestationer för att sedan framstå som en hopplös odugling. Tänk på Malcolm MacDowell och Christopher Lambert!) En svag men distinkt doft av B-film genomsyrar hela China Blue.
Men det finns några scener vilka berör. Som när China Blue är med sina kunder efter att dessa fått sin tillfredsställelse. Det finns en känsla av simultan närhet och distans i dessa som säkerligen reflekterar verkligheten. På pluskontot återfinns också en bitvis lysande dialog, en dödlig dildo och ”The Human Penis”, ett partytrick av rang! Och Russells användande av erotiska- och andra bilder ur konsthistorien som kommenterande inklipp för att framhäva det outtalade är helt klart ett intressant grepp.
På det stora hela gillar jag filmen även om den ibland får mig att gäspa. Och jag ångrar verkligen att jag spelade över den efter att jag spelat in den från TV.
Skriv kommentar till “China Blue - Nattens hemlighet”
OBS! Kommentarer innehållande länkar eller BBCode kommer automatiskt raderas pga spam.





Digg this! | Spara sida på del.icio.us | Spara sida på Furl