Några svala jazziga toner sätter stämningen för Changeling, innan texten ”A true story” dyker upp. Det är kortfattat och typisk Clint Eastwood. Varför tjafsa om att filmen är baserad på en sann historia, när det räcker med att säga att det är en sann historia. Han är en historieberättare ut i fingerspetsarna, en av få i dagens Hollywood som sätter storyn först. Den här gången har han hittat en fantastisk, närmast osannolik historia att sätta tänderna i. Changeling tar oss med till Los Angeles år 1928. Där lever ensamma mamman Christine Collins, som spelas av Angelina Jolie, tillsammans med sin nioårige son Walter. Hon försörjer sig som arbetsledare vid en telefonväxel och måste jobba extra en helg, varför grabben lämnas ensam hemma. När hon kommer tillbaka är han försvunnen, vilket får henne att kontakta Los Angelespolisen. Lagens väktare verkar emellertid inte ha gått någon charmkurs. De nonchalerar hennes oro och börjar spaningarna först nästa dag. Sökandet är resultatlöst, men efter några månader meddelar polisen att pojken har hittats i en annan stad. Det är nu den verkliga mardrömmen börjar. Grabben som anländer med tåget är nämligen inte Walter. Trots Christines protester hävdar polisen att hon har fått tillbaka sin pojke och att fallet är avslutad.

Clint Eastwood ger poliskorruption ett nytt ansikte. Vanligtvis handlar det om poliser som utnyttjar sin position för att roffa åt sig pengar, men i Changeling handlar det i stället om översitteri av värsta slag mot en person från samhällets svagare skikt. Christine Collins vanmakt är lätt att förstå och ju ihärdigare hon ber polisen leta efter pojken, desto hårdare trycker de ner henne. Till slut ser de till att hon spärras in på mentalsjukhus. Det är en känslostark film och Angelina Jolie övertygar som ensam mamma. Den fina skildringen från hennes arbetsplats förstärker porträttet; Angelina Jolie leder arbetet i telefonväxeln iförd rullskridskor. Det är överraskande, men ger också Clint Eastwood möjligheter att berätta på ett annorlunda sätt. När Angelina Jolie glider fram bakom alla kopplande växeltjejer som behöver hjälp, blir effekten kraftfull: hon framstår som lugn, bestämd och stresstålig. Precis motsatsen till den hysteriska kvinna polisen vill göra henne till. Ensam är inte stark i kampen mot Los Angeles korrumperade poliskår och efter en tid får Christine stöd av radiopredikanten Gustav Briegleb. Han spelas av John Malkovich, som återigen är alltför manierad, men lyckligtvis har kvar pondusen i mer dramatiska scener. Filmen stegrar spänningen gradvis, men det är ändå mer drama än thriller. Det här är en i grunden våldsam historia som Clint Eastwood med varsam hand leder fram till slutet. Han kladdar inte ner linsen med en massa blod, trots att en ruggig massmördare dyker upp i handlingen. I stället fängslar den förtätade stämningen och man kan inte låta bli att imponeras av hur väl filmen har lyckats återskapa dåtidens Los Angeles. Scenografin och fotot är helt enkelt enastående bra. Dessutom gillar jag den lågmälda musiken komponerad av regissören själv. Med Changeling visar Clint Eastwood ännu en gång att han tillhör Hollywoods verkliga giganter.