Chuck Noland (Tom Hanks) jobbar på Federal Express (som här gör rekord i produktplacering). Han är på toppen av karriären. Reser världen runt, beundras av vänner och arbetskamrater och har en fästmö (Helen Hunt) att gifta sig med. Det kan nästan inte bli bättre.

Men Olle Olyckan är framme och förstör allting. På ett vanligt rutinuppdrag så störtar Chucks plan ner i Stilla Havet. Han strandar på en tropisk öde ö. Där får denna affärsman från storstan kämpa för sin överlevnad och framför allt för att komma hem igen. Hela fyra år sitter han på ön. När han kommer hem börjar en ny kamp. Framför allt en psykisk kamp, som nästan är värre än att sitta ensam på en ö.

Robert Zemeckis är en väldigt bra berättare. Det är välgjort, detaljrikt och trovärdigt. Det finns en scen i andra halvan av filmen där Chuck träffar sin fru igen som är så otroligt bra regisserad, att man bara blir rörd av regiarbetet. Att han satt Tom Hanks i rollen som den strandsatte var ett bra val. Jag tycker annars han är en rätt tråkig skådespelare, men här är han riktigt bra. Inte bara för att han spelar bra psykiskt utan han gick även ner mycket i vikt för rollen. Det blev fem månaders produktionstopp så att Hanks kunde hårdbanta till spinkig Robinson deltagare. Under tiden spelade Zemeckis in ”Dolt under ytan”.

Historien är ju märkbart en modern version av Robinson Crusoe fast utan Fredag och hans kannibalvänner. Historien har ett mer filosofiskt djupt med hela tanken på vad som skulle hända med en människa i en sån här situation. En pressad situation där en man gör allt för att överleva. Exempelvis, hur drar man ut en infekterad tand utan tång?

Problemet med att göra en film om en man på en öde ö är att det verkar som man inte kan säga mer än vad som berättas. Det är gamla klyschor man ser. Försöken att öppna en kokosnöt, göra upp eld, synen av ett skepp långt borta med mera. Men det är så skickligt gjort och välspelat att jag gillar det ändå.