Ibland behövs det filmer som tar sitt sociala ansvar. Casa de los Babys är en sådan film. Handlingen tar utgångspunkt i Mexiko, där sex amerikanska kvinnor befinner sig för att adoptera barn. De känner inte varandra sedan tidigare, men börjar umgås när de bor på samma hotell i väntan på ett beslut från den mexikanska adoptionsbyrån. I huvudrollerna ser vi Daryl Hannah (Kill Bill, Blade Runner, Grottbjörnens folk), Lili Taylor (Six Feet Under), Maggie Gyllenhaal (Secretary), Marcia Gay Harden (Mystic River), Mary Steenburgen och Susan Lynch.

Det finns ett antal tydligt urskiljbara teman i filmen, där ramberättelsens adoptionstema förstås är det mest uppenbara. Men därutöver hittar man även teman kring förhållandet mellan rik och fattig, maktlöshet och brustna förhoppningar. Och det är just denna diversifiering som är det intressanta i Casa de los Babys. I ett Mexiko där arbetslösheten är hög och våldet är en del av vardagen är det en nagel i ögat på många mexikaner att rika amerikanskor kommer för att adoptera deras barn. Och det är denna problematik som manusförfattaren John Sayles (Sunshine State, Lone Star) bygger filmen kring. På ett långsamt och undersökande sätt ger han sig i kast med att utforska de människöden som är involverade i denna typ av “handel”.

I Casa de los Babys porträtteras de sex kvinnorna visserligen som rika amerikanskor på besök i ett fattigt Mexiko. Men John Sayles ger också en sympatisk skildring av de tankar och problem som säkert många kvinnor oförmögna att skaffa barn brottas med. Men vi får också se den andra sidan av verkligheten – det vill säga de mexikanska kvinnor som valt, eller tvingats, att lämna från sig sina barn. Sammantaget blir det en film där alla karaktärer är fast i en form av maktlösheten. Det gäller såväl för de rika amerikanskorna som tröstlöst försöker att skynda på byråkratin, de mexikanska kvinnorna som inte kan behålla sina barn och – inte minst – de barn som adopteras bort till helt okända familjer. Att John Sayles vill peka på att det ofta är slumpen som avgör hur våra liv blir går inte att ta miste på.

Det som gör att den här viktiga filmen ändå inte får ett högre betyg är att den inte riktigt lyckas hålla ihop alla trådarna. Casa de los Babys har klart dokumentära drag – till exempel finns det ingen riktig börjar eller slut, och vi placeras mitt i en historia om ett antal människors öden. Men just därför tycker jag faktiskt att John Sayles skulle ha tagit steget ut och gjort en autentisk dokumentär istället. Det hade gjort ett starkare intryck.