Evan Treborn drabbas som barn av blackouts varje gång något hemskt händer. Som 20-åring kommer han underfund med att han genom sina dagboksanteckningar från barndomen kan gå tillbaka i tiden och förändra viktiga händelseförlopp för att därigenom omskapa sitt och andras liv. Evan gör ständiga besök tillbaka i tiden för att ändra livsavgörande händelser, men hur han än gör så drabbas han själv eller hans barndomsvänner Kayleigh, Lenny och Tommy av olycka.

Vi informeras i början av filmen genom en textruta att enligt kaosteorin kan något så obetydligt som en fjärils vingslag i slutändan orsaka en tyfon på andra sidan jorden. Det är alltså det filmens titel, The Butterfly Effect, syftar på, att mikroskopiska händelser kan få oändliga konsekvenser. Ett minst sagt fascinerande och uppslagsrikt tema att skapa en story kring.

Innan Ashton Kutcher hoppade på huvudrollen som Evan Treborn i denna film hade manuset vandrat omkring i Hollywood och erbjudits bland annat Seann William Scott, Joshua Jackson och Josh Hartnett. Det var inte förens Kutcher tog sig an rollen och gick in som producent som filmen blev av. Kutcher tyckte väl kanske att det var dags för en seriös dramaroll efter att ha medverkat i den ena komedin efter den andra. Hans karaktär var alltid likadan, en flummig, rolig och inte så lite bortkommen kille som efter hans debut i That '70s Show, 1998, som Michael Kelso, blev hans signum. Hans insats som den mer allvarstyngda Evan Treborn är trovärdig. Vi får nog dock även fortsättningsvis se honom ramla sig igenom ytterligare ett halvt dussin komedier, då hans kommande fyra filmroller samtliga tycks vara i samma anda som hans tidigare filmer.

Filmen som sådan är spännande och handlingen fungerar relativt bra trots en del logiska hål. Jag hade dock önskat att man skruvat ner handlingen några varv, då det inte direkt är några fjärilsvingar som här påverkar skeendena, utan stora bedrövliga händelser som pedofili och mord. Ray Bradburys novell A Sound of Thunder, som också blev ett avsnitt i tv-serien The Twilight zone, och som nu också filmatiserats som stor Hollywood-film, ploppar upp i mitt huvud när jag ser denna film. Där åker en grupp jägare tillbaka till tiden för att skjuta speciellt utvalda dinosaurier, som ändå kort därefter kommer att dö av ödets nyck. All påverkan på omgivningen måste undvikas till varje pris. Vid återkomsten till ordinarie tid är allt förändrat, Europa är en enorm skog, och Amerika är inte längre vad det en gång var. Detta på grund av en ihjältrampad fjäril, som man finner under en av jägarnas kängor.

Jag tror att om själva idén kring fjärilsvingseffekten hade sats i centrum, så hade filmen därigenom gjort ett starkare intryck. Stundtals glimrar den dock till i beskådningen av huvudpersonernas eländiga liv, som vi vet är orsakade av enstaka, om än enorma, tillfälliga händelser i det förflutna. Tänk om du hade missat just den chansen, eller tänk om du hade drabbats av den olyckan som du undvek med en hårsmån. Tänk om, tänk om.