IMPORTFILM

En skäggapa vid namn professor Ayres (som liknar Rubeus Hagrid i Harry Potter-filmerna) tyder kråkfötterna på några stenbitar och kilar iväg till den arkeologiska utgrävningsplatsen som, lämpligt nog, ligger alldeles intill hans eget hus. Väl där kryper han ner i en öppning i marken och börjar sen knacka på väggen. Det dröjer inte länge förrän skitfula zombier i gröna rockar och med matchande, gröna marsipannäsor tittar fram och käkar upp professorn.

Ett gäng från Roms societet tänker sig en weekend i osedlighetens tecken på kråkslottet, dit professorn bjudit dem. Under tiden grupperar zombierna sig. Tydligen forskade professorn i etruskernas bortglömda historia, och han hade hunnit berätta att han gjort en viktig upptäckt. Efter middan vankas det så sex i de olika rummen, utom för Evelyns son, Michael, som på grund av italienska lagar vid den här tiden (1980) spelas av en dvärg (!) som är äldre än vackra Mariangela Giordano, som spelar Evelyn.

Michael, som är på pricken lik en ung Dario Argento i ansiktet, är förälskad i sin morsa, den sexiga Evelyn, som dock är upptagen med andra karlar. Allihop, faktiskt. Det gökas och det pökas i de olika rummen, och några går ut på lite fotosession i den vackra naturen runt slottet. Givetvis dyker marsipannäsorna snart upp och stör friden. Faktum är, att de börjar käka upp gästerna. Så ofint! Och vilket bordsskick sen…

Professor Ayres dyker även han upp som zombie, liksom de som nyss dödats av zombier. Tydligen upptäckte ’fessorn en hemlig krypta, och marken runt omkring tycks vara en gammal kyrkogård, så nu travar dessa ruttnande människokadaver (utom ögonen, som plirar piggt på sina offer...) fram och tillbaka och käkar upp allt som rör sig. Som vanligt i såna här filmer är zombierna tröga som fan, och detta till trots kommer ingen endaste av våra kåta vänner undan, och filmen är grisigt blodig.

På slutet upptäcker Evelyn Michael efter att han varit försvunnen en stund. Till sig av glädje tar hon honom till sitt bröst och låter honom börja suga på detsamma (jag förstår hans intresse…), men som tack biter Michael i stället av halva bröstet och låter sig väl smaka.

Regissör Andrea Bianchi (f. 1925) är väl inte den mest subtila av de italienska exploatörerna. Ofta gjorde han rena porrfilmer, det var inte så noga. 1980 var annars ett stort år för zombier, då George A. Romeros Dawn of the dead hade gjort succé i de länder där filmen visades nåt år tidigare, och nu strömmade det ut en rad mer eller mindre dåliga zombieklassiker från Italien, och många av dessa kallades Zombie (eller Zombi) 3, syftande då på att Romeros Night of the living dead skulle ha varit den första, och Dawn of the dead den andra filmen i serien.

Manusförfattaren Piero Regnoli, som redan 1957 vare med och skrev manus till Mario Bavas The vampires, skrev manus och regisserade film från tidigt 50-tal och fram till sin död 2001 (han regisserade dock sin sista film redan 1976). Exempelvis skrev han manus till tre av Lucio Fulcis filmer, nämligen White fang (1973), Demonia (1990) och Voices from beyond (1994). Han skrev även manus till en annan klassisk zombiemassaker 1980, Nightmare city av Umberto Lenzi.

Populära signorinan Mariangela Giordano hade året innan gjort Malabimba (The malicious whore) för samme regissör, samt även Thriller in Venice (Giallo a Venezia) för Mario Landi. 1978 filmade hon med supervackra Landskronatösen Janet Ågren från kannibalfilmen Eaten alive! (Umberto Lenzi, 1980), och 1991 placerade Michele Soavi henne i sin egen The sect.