Året är 1943. I ett litet munkkloster i Tibet vakar munkarna över en hemlig handling, en mystisk skrift, som har förmågan att ge människor obegränsad makt. En martial art-mästare som vaktat skriften i 60 år har precis tränat färdigt sin efterföljare, vars uppgift är att förvalta makten i ytterligare 60 för att sedan i sin tur föra den vidare.

Den nyblivna väktaren, The Monk, lämnar sitt namn och sitt land bakom sig för att så småningom, 60 år senare, dyka upp i USA i jakt på sin efterträdare. Enligt en gammal profetia söker han landet efter den rättmätiga lärlingen och hittar den, med vissa tvivel, i en simpel ficktjuv vid namn Kar. Profetiorna verkar stämma och han tar sig an den unga lösdrivaren vars uppehälle går ut på att muddra fickor och byta film på den kinesiska biografen Golden Palace, där han för övrigt har sin bostad.

Problemet är nu att The Monk inte är ensam om att känna till skriften. En tysk officer, i jakt på evig styrka och ungdom, har jagat skriften sedan andra världskriget, och använder sig av alla medel för att få tag på den. The Monk har nu kort tid på sig att lära upp den nya väktaren och föra över skriften till honom, samtidigt som han måste hindra att någon utomstående får tag på den. En vild jakt drar igång och lärlingen Kar får vara med om saker han aldrig hade kunnat ana.

Bulletproof Monk är späckad av specialeffekter och tankarna dras till Crouching Tiger, Hidden Dragon, när man ser inledningen. Filmen innehåller såväl klassiska fighting-scener som scener som bryter mot alla naturlagar och all logik. Den innehåller även en fighting-scen mellan två tjejer vilket kanske kan locka ett antal killar att gå och köpa sig en biobiljett.

Förutom att filmen är mycket välgjord och specialeffekterna snyggt genomförda, anser jag att den var ganska tråkig. Historien kändes väldigt tunn och även om den inte var helt förutsägbar gav den inga direkta överraskningar. Kampen mellan det goda och det onda känns lite väl utpräglad och birollerna schablonartat överdrivna. Vad gäller huvudrollsinnehavarnas insatser är de dock väldigt bra. Yun-Fat Chow, som spelar den namnlösa munken, liksom Seann William Scott (American Pie mfl.) som spelar Kar, utför sina respektive roller med beröm. Det är för övrigt kul att få se Seann William Scott i något lite mer seriöst än de komedier han tidigare medverkat i, även om humor är ett stort inslag även i denna film.

Filmen inledde på ett bra sätt som skapade höga förväntningar inför fortsättningen, men tyvärr kan jag inte säga att de införlivades. Om ni skall se denna på bio så skulle det vara för specialeffekternas skull, men annars kan ni gott vänta tills den kommer på hyrfilm eller tv. Jag funderade länge på vad jag skulle dela ut för betyg, och har väl tillslut kommit fram till att den landar på en mycket svag trea. Anledningen att den inte halkar ner på en tvåa kan tillskrivas den tidvis roande humorn och att den trots allt är så välgjord rent grafiskt sett.