Buffalo soldiers är en gammal indiansk benämning för svarta soldater som först sattes in i indiankrigen i USA runt 1860-talet, en företeelse Bob Marley sjöng om en gång på en posthum LP. Det är också en händelse som filmatiserats några gånger.

Filmen Buffalo soldiers däremot handlar om uttråkade, amerikanska soldater på en bas nånstans i Västtyskland, veckorna innan muren föll den 9/11 1989. I brist på bättre spelar de football inne på logementet, och det bär sig inte bättre än att en av soldaterna, pundaren Parsons, slår skallen i en bordshörna och kilar vidare till de sälla jaktmarkerna. Det får mig osökt att tänka på en notis i en dagstidning på 1980-talet, där det stod att det varje år dör en till två amerikanska soldater i strid med Coca-Cola-maskiner. Som nån uttrycker det i filmen: krig är ett helvete, men fred är helvetes tråkigt.

G.I. Ray Elwood (Joaquin Phoenix) är den som sköter svartabörsaffärerna på förläggningen, och han berikar sig på att inte bara stjäla rengöringsmedel och andra förbrukningsvaror från militären, han stjäl dessutom morfin som han och hans folk kokar om till ren heroin för vidare distribution via hans tyska kontakter i kriminella kretsar. Några betänkligheter har han inte. Däremot får han problem när den nye sergeanten, Robert Lee (Scott Glenn), inte alls accepterar hans förehavanden, och inte heller är intresserad av att ta del av hans affärer. På ren trots dejtar Elwood schassens dotter, Robyn (Anna Paquin) - han prasslar redan med tröge överste Bermans (Ed Harris) hustru. Stridisen Lee, med ett förflutet i både Vietnam och...eh, Danmark, blir vansinnig, och nu konspireras det i alla läger inför den kommande striden. Heroin försvinner från ett skåp, och nu inser Elwood att sakerna vuxit honom över huvudet. Samtidigt skiftar filmen från att vara en lumparkomedi i stil med svenska Nionde kompaniet (1989), Kellys "hjältar" (1970) eller Sgt. Bilko från 1996, och som i sin tur bygger på en brittisk TV-serie från 1955, till att bli ett mörkt och våldsamt drama där vi förväntas sympatisera med ett gäng heroinlangare, då deras motpart är än ruggigare våldsmän i kronans kläder.

Faktum är att filmen spårar ur helt i slutet, och det eskalerande våldet blir alltmer cyniskt och obehagligt. Och än mer motbjudande blir det när Elwood i finalen flinar upp sig på en bas i Hawaii och inför befälet beställer in 3.800 l. rengöringsmedel...nä, det har var en olustig historia, och jag rekommenderar filmerna ovan i stället...nja, kanske inte Sgt. Bilko, den var för trist.