Bröderna Grimm påminner om något SVT brukar sända i mellandagarna. En matiné som står på i bakgrunden medan man plockar bland julklappspapper och rotar efter kvarblivna favoriter i nötskålen. Man ser skådespelarna rida omkring i snarskogen, går iväg för att stöka lite i köket och återvänder sedan, bara för att upptäcka att skådisarna fortfarande irrar runt bland träden.

Bröderna Grimm är ett visuellt actionäventyr där färden går genom fattiga byar och förtrollade skogar. Sagoälskande Monty-Python-regissören Terry Gilliam har tagit sig an bröderna bakom några av världens mest kända folksagor och han närmar sig dem på ett lekfullt sätt, utan att göra anspråk på att komma med någon sann verklighetsberättelse. Sant är att bröderna gick under namnen Wilhelm och Jakob Grimm. Som den charmige 'Will' ser vi Matt Damon medan Heath Ledger spelar den mer försynte 'Jake'. Tillsammans bildar de ett märklig brödrapar. Will ser realistiskt på allt som kommer i deras väg och vägrar gå med på Jakes resonemang om att allt faktiskt inte behöver ha en rimlig förklaring. Filmen utspelar sig under tiden för Frankrikes ockupering av Tyskland och bröderna Grimm får i uppdrag att bege sig till Marbaden, där ett antal unga flickor försvunnit under mystiska omständigheter. I sökandet efter flickorna stöter våra hjältar på välkända karaktärer såsom Rödluvan, Snövit och Hans och Greta. Allt eftersom de skymtar förbi tecknar Jake ner dem i sin anteckningsbok, men filmen undviker sedan att gå närmare in på de redan välkända sagorna. Istället fokuserar den på berättelsen som är brödernas eget äventyr. Något Will och Jake verkar fullt medvetna om när de resonerar kring bästa sätt att ta sig till "The Happy End".

I Marbaden lever lokalbefolkningen med magin inpå husknutarna. Bröderna tar vid ankomsten hjälp av den äventyrliga Angelika (Lena Heady), som känner trakterna och vet hur man tar sig fram i det trolska landskapet. Men trots hennes mod och hennes uppenbara talang för jakt blir hon ingen hjältinna i sammanhanget, då hennes största uppgift är att krydda filmen med lite kvinnlig fägring och ge de manliga karaktärerna något att tråna efter.

Att Bröderna Grimm är ett verk av Terry Gilliam är tydligt. Medeltidsmiljön och de dunkla skogarna för tankarna till Monty pythons galna värld, och jag hade inte blivit förvånad om riddarna som säger "Ni!" plötsligt marcherat fram mellan trädstammarna.

Så har vi då Peter Stormare. Vår svenske skådisexport som tycks fastnat i facket: "bisarra skurkar med påtagliga dialekter". Om det nu finns ett sådant fack. I Bröderna Grimm spelar Stormare den italienske Cavaldi som stövlar runt i skogsmarkerna med svärdet i högsta hugg. Som en av kungens män är han utsänd att ledsaga bröderna Grimm och det gör han genom att fäkta vilt omkring sig, snubbla och skrika på allt som kommer i hans väg. Inte vidare sympatisk alltså. Men rolig. Är det väl tänkt. Jag får till ett kort höhö under hans entré, då han stövlar in i något capeliknande och med en illasittande tupé på huvudet, men det är också allt. Sedan lutar jag mig tillbaka och avvaktar gäspande hur hjältarna i högt tempo stövlar runt i sökandet efter äventyr. 118 minuter förvirrad jakt över lermarker är ungefär vad jag kan ta. Bara oväsendet från specialeffekterna håller mig från att somna.