Sophia Loren – född Sofia Villani Scicolene - spelar kvinnan som varje onsdag lämnar hemmet för ideellt socialt arbete i den här TV-filmen från 1974. Där hemma har Anna Jesson, som Lorens rollfigur heter, man och två söner, samt en ung barnflicka som täcker upp och gör hennes onsdagsarbete möjligt. Anna tar tåget in till stan, gör sitt jobb och åker hem tills morgonen vid tågstationen kommer då hon får något skräp i ögat. Doktor Alec Harvey, spelad av Richard Burton, dyker upp och hjälper henne få bort skräpet. Det visar sig att bägge två åker från samma station om morgnarna, men tar olika tåg, och snart börjar paret träffas och fika tillsammans. Den från början så oskyldiga vänskapen övergår straxt i förälskelse och otrohet, samtidigt som de hemliga träffarna alltmer börjar inkräkta på Anna Jessons jobb och övriga privatliv.

Brief Encounter är en stillsam och inte särskilt märkvärdig film som utspelar sig i England på 50-talet. Inget dramatiskt händer egentligen, men storyn som bygger på pjäsen Still life av Noel Coward är fullt realistisk, trots att både Loren och Burton spelar sina roller utan större inlevelse eller passion. Egentligen skulle Robert Shaw ha spelat läkaren men denne hoppade av och Burton fick rollen istället. Carlos Ponti som var Sophia Lorens make har producerat filmen. Då Ponti var mycket äldre än Loren och paret hade två söner är det inte långsökt att misstänka att Brief Encounter skapades utifrån hans rädsla att mista hustrun i det privata livet, även om detta givetvis bara är spekulationer från min sida. Men Ponti hade dessutom inlett sin relation med Loren medan han själv var gift med en annan kvinna, så nog känns det som att handlingen kan vara lite självupplevd trots allt.

Hur som helst brukat dramat ses som en nyinspelning av en engelsk film från 1945 med samma titel och med Celia Johnson och Trevor Howard i huvudrollerna. Resultatet av nyinspelningen är inte direkt lysande, även om filmen är småtrevlig att skåda. Den rastlöse göre sig dock inget besvär, då Brief Encounter går i ett sakta tempo som man med åren börjat bli ovan vid och förväntar man sig fart och fläkt blir man snabbt besviken. Likaså om man förväntar sig heta och erotiska kärleksscener, för dessa lyser helt med sin frånvaro. Här är det snarare vemod, oro och den påtagliga känslan av en omöjlig kärlek som dominerar. Kläderna behålls således smakfullt på och som tur är undviks även överdriven sentimentalitet. Det finns många kärleksfilmer jag hellre skulle rekommendera än denna, men Brief Encounter är trots allt inte så dålig som vissa rykten gör gällande. I all sin enkelhet och anspråkslöshet kan man gott se den, men ha inte alltför höga förväntningar. Jag betvivlar nämligen att denna historia förändrar någons liv.