Om du var ledare för ett gäng kriminella, vad skulle du då helst av allt råna? För mig är svaret enkelt: jag skulle råna ett shoppingcenter. Inte för att där finns påfallande mycket pengar, utan för att jag helt enkelt skulle tycka det var väldigt trevligt att kunna gå från butik till butik och plocka åt mig precis vad jag ville. Fast i Breakaway är det uteslutande för pengarna som den gamle storskurken Jimmy Scalzetti bestämmer sig för att råna Chicagos största shoppingcenter på julaftonskvällen. Pengar han behöver för att den leukemi-sjuke sonen ska kunna opereras.

Tänk "Die Hard in a mall" och ni har Breakaway i ett nötskal. Jul. Gisslansituation i stor byggnad. En polis som har svårt att dra jämnt med sina överordnade och vars fru (Erika Eleniak) tillhör gisslan. Polis spelar hjälte. Det som fungerade så bra i Bruce Willis-filmen fungerar här emellertid inte alls. Manuset är en jävla soppa och det märks att filmen egentligen är ett pilotavsnitt för en TV-serie, eftersom klippen för reklampaus inte direkt är diskreta. Dessutom är skådespelarna en riktigt hopplös samling, med undantag för Eric Roberts i rollen som Scalzetti. (Hans andra roll på relativt kort tid där han gör vad han gör för en döende son. Den första var i Race Against Time.) Fast om jag nu ska anstränga mig för att försöka se positivt på filmen så är det klart att det är lite småkul med all julskyltning som demoleras, och bara det kunde kanske ha räckt för en tvåa i betyg om inte polisen, Morgan, varit så överdrivet macho och duktig precis hela tiden att jag ganska snart började hålla tummarna för skurkarna istället. Vilket väl ändå inte varit filmskaparnas intention.