Redan i inledningen får vi tittare veta hur filmen kommer att sluta. En presskonferens hålls i februari år 2001 av den amerikanska justitieministern då han tillkännager att Robert Hanssen har anhållits för spionage.

Ryan Philliippe spelar FBI-rookien Eric O Neill som är vansinnigt sugen på att tillträda agenttjänst. Men vad får han på sitt bord. Uppdrag att arbeta för Robert Hanssen, en ultrakatolsk sexbarnsfar som jobbat för FBI i 25 år och som påstås var spion. Eric tycker det är bortkastad tid och börjar att gilla sin chef. Men om man skrapar på ytan så hittar man Hanssens egenhändigt hopsnickrade vhs-filmer ifrån sin egen sängkammare, behovet att onanera till Caterine Zeta Jones på arbetstid samt några försvunna ryssar.

Regissören fokuserar handlingen på relationen mellan Eric och Hansen och det är det som ligger till grund för spänningen i filmen. Det är även intressant att följa Erics undercover liv och hela tiden vänta på ögonblicket då han blir avslöjad.

Billy Ray har tidigare regisserat Shatterred glass från  2003 som har en del likheter med denna film. Chris Cooper är som vi alla vet en duktig skådespelare, passar som handen i handsken. Nästa gång vi får se honom blir i The Bourne ultimatum som har premiär i Sverige den 14/9. Laura Linney  är med och gör inget större intryck, se henne hellre i The squid and the whale 2005. Dennis Haysbert spelar en liten biroll, honom känner vi främst från tv-serien 24 som president David Palmer.

Att slutet avslöjas i inledningen kan tyckas tråkigt för många men helt ok för oss med kontrollbehov. Detta är en film med noll våld och mer hjärna. Ämnet är intressant och Chris Cooper ger oss valuta för pengarna.