I USA dör över elvatusen människor om året efter att ha träffats av kulor från skjutvapen, företrädelsevis handeldvapen. I Europa dör det sammanlagt några hundra människor varje år av samma orsak. Vad ligger bakom denna stora klyfta i antal döda kontinenterna emellan? Är amerikanerna mer våldsbenägna? Är det TV-kulturen eller kanske spökrockaren Marilyn Manson som driver människor till att skjuta ihjäl varandra i Amerika? Den kontroversielle dokumentärfilmaren, provokatören och amerikanen Michael Moore försöker i denna film, Bowling for Columbine, besvara dessa frågor. Filmens diskussion om den amerikanska vapenindustrin tar sitt avstamp i de skolskjutningar som för fyra-fem år sedan skakade om det amerikanska samhället och som fick sin kulmen i Eric Harris' och Dylan Clebolts massaker på Columbine High School. Filmaren berättar sakligt om hur förövarna fick tag på vapen och ammunition i sina hem och i sin lokala närbutik, för i Michael Moores USA kan man få tag på pistoler lika lätt som snabbmat. Men det är emellertid inte endast denna fråga som tas upp; amerikansk utrikespolitik såväl som massmediala vinningar får också utrymme i denna minst sagt omdiskuterade och uppmärksammade dokumentär om ett dekadent amerikanskt samhälle.

Även om jag stundtals kanske ställer mig skeptisk till Michael Moores politiska åsikter har jag alltid hävdat att han gör briljanta dokumentärer. Hans film Roger and Me (1989), som handlar om bilföretaget General Motors väldiga fabriksnedläggningar i Moores hemstad Flint, räknar jag till de främsta dokumentärfilmerna någonsin. TV-serien Michael Moores USA (2000) är även den stundtals fantastiskt underhållande och välgjord. Hans styrka ligger i att peka på de motsättningar som präglar USA; kristna ideal och abortmotstånd kontra ett starkt stöd till dödsstraffet, för att nämna något. Han lyckas ofta göra sig lustig över sociala förhållanden men samtidigt förmedla en viss eftertanke, eller i bästa fall ett diskussionsunderlag. Men denna nya film, Bowling for Columbine, är ärligt talat en ganska medioker produktion med ett flertal brister. Till exempel säger sig Moore vara ute efter att avslöja skälet till de många dödsskjutningarna i USA, men efter att ha konstaterat att det varken har att göra med en blodig amerikanska historia, en våldsam mentalitet hos gemene man eller en våldspräglad populärkultur verkar han inte veta vart han skall ta vägen - plötsligt trampar han endast vatten och misslyckas med att leverera en slutpoäng. Dessutom är filmen dåligt konstruerad, utan en tydlig början, mitt och slut; han förflyttar sig friskt mellan ett flertal mer eller mindre intressanta ämnen och misslyckas med att hålla sig till vapenfrågan, vilket skapar förvirring. Hans annars väldigt välplacerade humor förefaller här mest smaklös och plump i samband med mördade skolbarn. Till slut framstår filmen mer som en samling illa framförda sketcher än en dokumentärfilm.

Bowling for Columbine är långt ifrån en objektiv dokumentärfilm, detta framgår tydligast i filmens många intervjuer. Marilyn Manson och vapenlobbyns, the National Rifle Association, ordförande Charlton Heston är två av de människor som placeras framför kameran. Moore har tyvärr redan bestämt sig för vem av de två han betraktar som den store skurken i frågan och Charlton Hestons intervju handlar egentligen mer om att förlöjliga honom än om att släppa fram ett annat perspektiv på vapenfrågan. Marilyn Manson, däremot, får gott om utrymme till att förmedla sina (och Michael Moores) åsikter, nämligen de om ett kaotiskt amerikanskt samhälle som präglas av en skräck- och våldskultur. Jag vill också reservera mig starkt mot den minst sagt okomplicerade bild av Amerika och amerikaner som målas upp; nämligen den att amerikaner är dumma dårar som far jorden runt och avrättar människor. Grymma bilder från Vietnamkriget, Chile, El Salvador och Irak spelas upp till tonerna av Louis Armstrongs "What a Wonderful World". Vissa av de påståenden gällande diverse militärkupper och militära insatser i USA: s namn som Moore gör är rentav felaktiga. De skeva uppfattningar och många fördomar gällande USA som är vanliga bland människor idag får endast vatten på sin kvarn i denna dokumentär.

Men filmen har ändå många goda sidor, Moore har ett flertal poänger gällande lättillgängligheten på vapen i USA och väcker även en tänkvärd diskussion kring medias inverkan på människors samhällsuppfattning. Det är tveklöst viktiga frågor som diskuteras. Det är också beundransvärt att han lyckats skapa en typ av dokumentärfilm som når ut till ett väldigt stort antal människor och som faktiskt visas på den vita duken på stora och framgångsrika biografer världen över. Till skillnad från de flesta andra dokumentärer förpassas inte Bowling for Columbine till obskyra biografer med ett lågt besökarantal. Det är mycket därför som jag, trots min kritik, ger filmen en trea.