Denna Robert Ludlums roman har filmatiserats en gång tidigare, för TV 1988, med Richard Chamberlain i rollen som Jason Bourne, och Jaclyn Smith som Marie. Ryktesvägen har jag hört att denna ska vara rätt tråkig, så som det anstår en ordinär TV-film (som dessutom varar i drygt tre timmar), och då är det ju bara kul att kunna konstatera motsatsen för denna nyversion, för The Bourne identity modell 2002 är en två timmar lång thriller av det mer begåvade slaget, alltså inte en sån där orgie i action och explosioner som i en Bruckheimerfilm, utan en intelligent actionthriller som dessutom är intensivt spännande i princip hela tiden.

Doug Liman, vars förra film var fräcka Go (1999), har regisserat en sprakande agenthistoria där sötnosen Matt Damon är riktigt lyckad som Mannen utan identitet. Han fiskas upp, skottskadad, utanför Marseilles kust med minnesförlust, och ett nummer intatuerat i huvudet leder honom till ett nummerkonto i Zürich. Där hittar han också en massa pass, så frågan är nu vem av alla dessa olika identiteter han är - egentligen…!

Hjälp på vägen får han av tyskan Franka Potente (från usla Blow, 2001) som Marie, och mot sig har han en avdelningschef på CIA, Conklin (en som vanligt utmärkt Chris Cooper) och en armada av anonyma mördare, inte olika honom själv. Filmen är en uppvisning i modern CIA-teknologi, och jakten påminner ibland om den på Kevin Costner i Ingen utväg (Roger Donaldson 1987).

Tillsammans flyr Jason - om det nu är hans riktiga namn - och Marie genom det Nya Europa, och han blir allt mer desperat - varför vill någon ha honom mördad? Hur kommer det sig att han själv är så skicklig i kampsport, självförsvar, skytte, språk…rubbet? Kort sagt: vem är han?

Det tar, som sagt, två timmar att hitta svaren på frågorna ovan, och innan dess har vi fått bekanta oss med både trygge Brian Cox (The ring och 25th hour, bägge 2002) och Julia Stiles, men den senares roll i filmen tillhör de mera meningslösa. Hon är väl där för att locka tonårspubliken.