Då den lilla engelska landsortsstaden Keighleys borgmästare för den samlade journalistkåren tillkännager att en stor frisörtävling kommer att hållas i staden uteblir entusiasmen helt och hållet. En frisörtävling, vem orkar bry sig? Och en film om en frisörtävling är antagligen dömd att möta samma reaktion hos de flesta vilka inte själva är frisörer. Att jag ändå bad redaktören om att få recensera Blow Dry berodde enbart på att favoritskådespelaren Alan Rickman har en av huvudrollerna.

I centrum för handlingen står Phil (Rickman) som i början av 80-talet var den främste bland alla brittiska frisörer, men som sedan hans hustru rymt med en kvinnlig hårmodell drog sig tillbaks till Keighley, där han nu för en billig penning klipper arbetare och bönder. Hans gamle rival Raymond har däremot fortsatt att vara framgångsrik och har kommit till Keighley för tävlingens skull. En tävling Phil inte har några som helst planer på att delta i. Men som han till sist givetvis ändå deltar i. Och vid sidan av detta finns en kärlekshistoria mellan Phils son och Raymonds dotter, liksom berättelsen om Phils döende exfru och hennes strävan efter en försoning.

I grund och botten är det alltså den klassiska historien om den tidigare framgångsrike mannen vilken hamnat på dekis men nu återvänder till sin gamla miljö för att som underdog ännu en gång ställas mot sin store rival. Vilken förutom att vara stöddig värre dessutom är en fuskare. Jag har ingen aning om hur många gånger tidigare den historien berättats, men många gånger är det.

Otroligt nog så funkar historien nästan varje gång. Så även här. För där man sitter framför videon vill man verkligen av hela sitt hjärta se Phil gå segrande ur tävlingen. Man vill se ”godheten” besegra ”ondskan” och återupprätta balansen i världen.

Bra skådespelare som Natasha Richardson och Rachel Leigh Cook gör ju sedan inte det hela sämre. Och Rickmans medverkan ger förstås plus i kanten. Efter att först ha gjort sig ett namn inom filmvärlden som sheriffen av Nottingham i Robin Hood – Prince of Thieves och som terroristledare i Die Hard visar han numera allt oftare att han är lika förstklassig i huvudroller som i skurkroller. (Ni har väl förresten inte missat honom i Texas romantiska och lite sorgliga video till låten In Demand?)

Även de fantasifulla och vackra hårkreationerna ger filmen ett plus i kanten. De är verkligen något alldeles extra, en ren njutning för ögat också för den som likt undertecknad bara går till frisören när det är absolut nödvändigt. Så en film om en frisörtävling, det kanske trots allt är något att gå och hyra?