IMPORT

Två pojkar, Steven och Curtis, och en flicka, Debbie, föds under en solförmörkelse i Kalifornien sommaren 1970. Läkaren som ska förlösa dem spelas av José Ferrer (1909-92), och hans medverkan på kanske 15 sekunder (vilka räckte för att han skulle hamna näst överst på videoomslaget på 1980-talet) orsakades av hans bekantskap med den verkställande producenten, Max Rosenberg, en gammal månglare av billig skräck och sexkomedier, och kusin till Doris Wishman. Henne får vi återkomma till en annan gång, dock.

Nu stundar barnens tioårsdag, och det firas med lite mord. Det visar sig nämligen att de föddes utan empati då de kom till jorden medan Saturnus doldes av månen och solen, och därför finner de stort nöje i att plötsligt börja döda auktoriteter, såsom Debbies farsa, sheriff Brody, vilken pojkarna käckt klubbar ihjäl med ett basebollträ, liksom i en Ramoneslåt. Dessförinnan hade de dödat ett par som gökade i en nygrävd grav (!). Sen är det irriterande lärarinnan miss Davis tur. Hon spelas av Susan Strasberg (1938-99), skådespelande dotter till Lee Strasberg, som med Actors' Studio lärde storheter som Marlon Brando och Marilyn Monroe agera. Susan hade också oturen att känna Rosenberg (som fyller 89 om en vecka). Hennes medverkan varar i kanske en minut, så hon hamnade så klart överst på konvolutet. Hon är annars kanske mest känd för sina två sköna 60-talstripper, The trip (1967) och Psych-out (1968).

Henne skjuter de i alla fall helt resolut ner. Debbie brukar också låta pojkar, mot betalning, spana in sin äldre syster Beverly medan hon byter om i sitt rum. När hon börjar misstänka sin lillasyster för otrevligheter, skjuts hon med en pilbåge i ögat från titthålet i garderoben. När Curtis och Steve frågar varför hon gjorde det, svarar hon: "Hon bad om det!" Yeah, a man's gotta do, what a man's gotta do, om man så är en 10-årig tjej.

Filmen spelades in 1980, och har klar 70-talskänsla över sig. Fula miljöer, fula kläder, fula frisyrer, ful musik, snygga brudar...på den tiden (före Fredagen den 13.e) vågade man inte ta ut svängarna ordentligt, så filmen är riktigt oblodig. Dessutom är den jävligt tråkig. Det har gjorts betydligt bättre filmer på temat barn som dödar, som Village of the damned (1960, remake av John Carpenter 1995), uppföljaren Children of the damned (1963) och Childen of the corn (1984).