I filmen får vi följa sex karaktärer, Leo, Louise, Louis, Lenny, Lea och Kitjo. Dessa jobbar och bor i Köpenhamn. Leo är huvudpersonen, en lönnfet mansgris med ett bristande självförtroende som är sambo med Louise, en liten söt verklighetsfrämmande tjej. Louises bror Louis är en bråkstake och rasist men samtidigt mycket mån om sin syster. Lenny som jobbar på en lokal videobutik pratar bara film hela dagarna och ser ungefär 8-9 filmer per vecka. Film är med andra ord hans liv. Lea jobbar på en lunchbar där livet går sin gilla gång. Kitjo är ägaren till Videobutiken Lenny jobbar på.

I filmens början får vi reda på att Leo och Louise väntar barn, till hennes glädje, men Leo har blandade känslor där de negativa tar överhanden. Leo vill helst tillbringa sin fritid med grabbarna, dricka öl och se taskig film. Leo, Louis, Lenny och Kitjo samlas ett par gånger i veckan för se på b-filmer i videobutiken efter stängning. Ganska oskyldigt kan man tycka. Men Louis umgås i skumma kretsar och i samband med ett krogbråk blir Leo vittne till en skottlossning med dödlig utgång. Efter detta blir Leo mer och mer inåtvänd, aggressiv och ovillig att tillbringa någon som helst tid med Louise. Förhållandet knakar ordentligt i fogarna och han börjar att använda våld emot sin flickvän. Han skaffar sig ett vapen och är en fara både för sig själv och sin omgivning.

Kim Bodina som spelar Leo gör det utmärkt. Han är odräglig men samtidigt så tycker man synd om honom. Han bär på ett tungt självförakt och ett obefintligt självförtroende. Han slåss i brist på att kunna visa de känslor som bubblar under det infekterade, hårda skalet.

Regissören till filmen, Nicolas Winding Refn, är endast 28 år gammal och han har tidigare gjort filmen "Pusher" som blev ganska så uppmärksammad. Tyvärr har jag inte sett denna och kan därför inte jämföra de två. Ung och stolt borde Refn i all fall vara, för Bleeder är bra och väldigt stark. Våldet och hatet byggs successivt upp i den och det blir otäckt utan en massa effekter.

Bildspråket tillsammans med musik och ljud säger så mycket mer än huvudrollsinnehavarna. Miljöerna som filmen utspelas i är inte storslagna, en videobutik som är så proppad med film att hyllorna bågnar, sjaskiga kvarter, en liten tvårumslägenhet, en lunchbar och en gammal övergiven fabrikslokal. Mörkt och dystert men ändå så skört och vackert.

Filmen handlar om olyckliga människor som söker tröst och trygghet på olika sätt. Det är mörkt och tragiskt, men bortom allt elände finns en ljusning för den som orkar hoppas och kämpa.

Våra grannar, danskarna har mycket att vara stolt över, för just nu gör de väldigt bra film.