IMPORTFILM

Som barn hade H. B. "Toby" Halicki 100.000 leksaksbilar, och samlandet fortsatte i vuxen ålder, fast då med tonvikten på lite större leksaker. Som framgångsrik ägare av en bilverkstad hade den 34-årige Toby en fix idé. Han skulle göra världens häftigaste biljakts- och kraschfilm, och det helt på egen hand. Sagt och gjort. För endast $1,4 miljoner skrev, producerade och regisserade han filmen Gone in 60 seconds - Blåst på 60 sekunder på svenska - 1974, samt spelade han huvudrollen och utförde dessutom det mesta av stuntåkandet - och kraschandet - själv. Och allt detta lyckades han med, som om han aldrig gjort nåt annat. En typisk, amerikansk selfmade man, med andra ord.

Här spelar han Maindrian Pace, ledare för ett gäng biltjuvar som byter plåtar från kraschade bilar till nya, som de just stulit. Han får ett erbjudande om $400.000 för att stjäla 50 lyxbilar på en gång, ett erbjudande han givetvis antar. När planen väl satts i verket verkar allt flyta på bra, tills de av en slump får reda på att en av bilarna är oförsäkrad. Givetvis rör det sig här om rättskaffens tjuvar med moral och samvete, varför Pace bestämmer att han ska återlämna bilen, en kycklinggul Ford Mustang Mach I '73, från den sista generationen av denna klassiska fattigmanssportbil, till dess rättmätige ägare då det är emot hans principer att blåsa en privatperson, inte försäkringsbolagen, på pengar. Ett annat "bevis" på att Pace egentligen är en rättskaffens man får vi när han eldar upp en av bilarna, en vit Cadillac där de hittar heroin för flera miljoner. Inga droger här, inte. Two down, 48 to go...

En av hans kuvade underhuggare tjallar dock för polisen, och då de redan är tipsade när han ska återbörda Eleanor (alla bilar erhöll, kärleksfullt, kvinnonamn) kan en av filmhistoriens längsta och fräckaste biljakter ta sin början, och det var väl för denna jag - och 329.889 andra svenskar - en gång betalade inträdesbiljetten på bio. På den tiden tävlade filmerna med varandra om vem som förstörde flest bilar per filmminut, och det gällde inte bara okända lågbudfgetfilmer, utan även såna filmer som Dirty Mary Crazy Larry (1974) och nån James Bondfilm (jag tror det var Leva och låta dö [1973] som skröt på filmaffischerna med hur många bilar, båtar, motorcyklar, flygplan och så vidare man kraschade i just den filmen), så man får se filmen i sitt rätta perspektiv när den basunerar ut att man kraschar 93 bilar på 97 minuter. Men själva biljakten, ja den kan mäta sig med de mest kända i filmhistorien, som dem i Bullitt (1968), Jakten mot nollpunkten (1971), Fruktan är mitt vapen (1972) - bägge dessa med Barry Newman för övrigt - och Blues Brothers (1980), som väl får ses som den ultimata bilkrascharfilmen. Efter denna har det inte varit så mycket av den varan, och inte speciellt roligt. Och remaken på Blåst... från 2000 var ju totalt ointressant.

Inte för att Blåst på 60 sekunder är en speciellt bra film, men den har det remaken saknar: hjärta. Och så fula kläder/frisyrer.Givetvis blev det ingen publikrusning på biograferna i New York eller i andra städer, men den var desto populärare på drive-inbiograferna på den amerikanska bonnvischan.Tyvärr lyser amatörismen igenom, mest i fråga om ljudet som är miserabelt. Musiken, som Tobys bror Ronald ursprungligen stod för, har bytts ut mot ett nyinspelat, coolt jazzsoundtrack i både Dolby 5.1 och DTS, och det passar väl i filmens första två tredjedelar, men inte till den 40 minuter långa, avslutande jaktsekvensen, där man i originalet fick avnjuta bland annat Khatjaturians Sabeldansen, för övrigt odödliggjord som rocklåt i rasande tempo av Dave Edmunds och hans Love Sculpture 1969.

Till legenden hör att den scen i filmen där Pace (det vill säga Toby Halicki) oplanerat snurrar av motorvägen och, i mycket hög fart, kraschar mot en telefonstolpe och nästan dör - ja, den scenen behöll man givetvis i filmen, som lär ha spelats in utan alla nödvändiga tillstånd av polis och andra myndigheter. Den fick i alla fall ett par uppföljare, nämligen Tvärnit (1982) och Deadline autotheft året därpå. När Toby Halicki skulle utföra ett farligt stunt med ett vattentorn involverat vid inspelningarna av ännu en uppföljare i augusti 1989, rasade detta och orsakade att han fick en elstolpe över sig. Det överlevde han inte, och han avled den 20 augusti 1989, efter att ha varit gift med sin Denice i blott tre månader.

Lev snabbt, dö ung och bli ett vackert lik.