Wesley Snipes är tillbaka i ännu en hjärndöd actionfilm. Den här gången tar han på sig rollen som kallblodig vampyrslaktare och tar med oss tittare på ett hiskligt blodbad.

Det kanske är på mode igen att göra splatterfilm. Det är vad man skulle kunna kalla denna film. Okay, det är ingen regelmässig splatterfilm som till exempel "Braindead", men antalet liter blod och annan kroppsvätska man har använt är ungefär samma mängd.

I öppningsscenen får vi lite försmak på vad som komma skall och vi får fästa ögonen på Blade (Wesley Snipes) och lära känna lite av dom metoder han använder sig av för att ta kol på onda, blodsugande vampyrer. Man har tagit vara lite på dom gamla legenderna som till exempel silver, solljus och vitlök. Blade själv, som är en avart av vampyr, kan använda dessa vapen då han själv inte påverkas av dessa på grund av genetisk mutation. Denna mutation har också medfört förmågan att vistas i solljus. Med dessa egenskaper ger sig Blade ut på gatorna för att slakta vampyrer. Vilken slakt sedan mina vänner. Det flyger blod, armar och ben kors och tvärs när Blade är i farten. Snipes strimlar, hackar och spränger vampyrer som om det vore stackars tomater på väg till en grekisk sallad. Det är ungefär vad filmen går ut på.

Självklart finns det en handling och det finns också ett motiv till Blades handlande. Det är dock inte på grund av ovannämnda du ska se den här filmen, då blir du bara djupt besviken. Blades oavbrutna slaktande ackompanjeras fint av hysterisk techno som passar bra ihop med miljön i filmen som utgörs av stora lagerlokaler, gamla tempel och lyxiga högteknologiska lägenheter.

Wesleys rollkaraktär är lite av ett kolapapper. Dom få linjer han lyckas klämma ur sig låter mest fåniga och är inte särskilt givande. Man spelar mer på hans höga sparkar och hans proffsiga hanterande av ett svärd för att trollbinda publiken. Visst fungerar det, men det blir lite tråkigt i längden. Man kan stå ut cirka fyrtio minuter av sparkande och sedan längtar man efter lite intressant dialog. Filmens mest sympatiska karaktär är Whistler (Kris Kristofferson) som är en före detta vampyrjägare som nu lämnat över bördan på Blade. Sedan har vi så klart filmens bad-guy, Deacon Frost, som gestaltas av Stephen Dorff. Dorff gör sig inte riktigt rätt som klipsk vampyrboss men gör ett tillfredsställande framförande.

Blade är en film du ska se när du precis har gjort slut med flickvännen eller bråkat med chefen. Det är ett utmärkt sätt att få ut lite av dom aggressioner du lagt på lager. Du kan föreställa dig att alla kroppsdelar som flyger förbi tillhör personen i fråga och luta dig tillbaka och njuta av ditt hemska handlande.