Då jag stoppade in den här filmen i videon förväntade jag mig inget annat än att den skulle visa sig vara en typisk B-thriller. Och det finns enligt min mening inte mycket i filmväg som är värre än B-thrillers. Action och komedier i samma division brukar i alla fall ha vissa försonande drag, men B-thrillers får mig alltid att undra varför jag inte tittar på en vanlig polisteveserie istället. Svaret är som regel att jag är tvungen att recensera filmhelvetet… Fast ibland lockas jag lite att se en av dessa filmer eftersom någon skådespelare jag gillar är med. Någon som var hyfsat stor för sådär tio år sedan men som idag inte längre kan få ens en biroll i mer påkostade produktioner. Typ Shannen Doherty.

Här spelar hon Sarah som då filmen börjar är en ung konststuderande vilken en dag stannar kvar sent på skolan för att måla. En galning som funnit sig dragen till hennes målningar tar då tillfället i akt att överfalla och knivhugga henne. Det är med knapp nöd hon undkommer med livet i behåll och bara tack vare hennes förmåga att teckna förövaren ur sitt minne som denne kan gripas. Händelsen sätter, naturligt nog, sina spår i hennes psyke och då mannen tio år senare ska ställas inför frigivningsnämnden mår hon inte helt bra.

Fast mannen som överföll henne hamnar snart i bakgrunden av hennes tankar. Då hon rycker in som polistecknare för att skapa en bild av en brutal våldtäktsman visar det sig nämligen att denne är fruktansvärt lik hennes egen make Michael. Och kort därefter blir Michael gripen av polisen, som vid en husrannsakan hittar mycket graverande bevismaterial. Sarah vägrar dock att tro att den man hon älskar skulle vara kapabel till våldtäkt varför hon börjar göra egna efterforskningar. Parallellt med vilka man får följa Michaels hårda tillvaro i häktet, där vissa personer han aldrig tidigare sett tycks vara ute efter att skada honom.

Och ja, på många sätt är det verkligen en typisk B-thriller. Allt andas lågbudget, skådespelarna är genomgående mediokra och intrigens trovärdighetsproblem är svåra att blunda för. Men manuset är inte helt ointressant, inte helt utan kreativa inslag. En positiv överraskning faktiskt. Med lite bearbetning, större budget och bättre skådespelare kunde Besatt rent av ha varit en film för biodukarna.

Till sist bör påpekas att filmen, den svenska titeln till trots, inte innehåller några som helst övernaturliga inslag.