Att den över åttioåriga veteranregissören Sidney Lumet hade ytterligare en stor film i sig förvånade mig en aning. Lumet har visserligen under sin långa och lite ojämna karriär gjort ett antal mästerverk som Pantlånaren och En satans eftermiddag, men det var länge sedan han regisserad en klassfilm. Då han för ett par år sedan belönades med en hedersoscar kändes det som den logiska slutpunkten på en karriär som spänner över hela den moderna amerikanska filmhistorien. Desto mer glädjande är det att han med Before the devil knows you're dead fått till en film som inte kan beskrivas som något annat än en modern klassiker. Manuset är fantastiskt och Lumet har gett filmen den återhållsamhet som krävs, ljusår bättre än pretentionerna i de överskattade Control och Försoning som den orättvist hamnat i mediaskugga av.

Filmens grundhistoria har man visserligen sett förut nämligen ett rån som går snett. Lumet använder dock bara det som en pretext för att berätta om en dysfunktionell familj i totalt sammanfall. Två väldigt olika bröder som behöver pengar bestämmer sig för att råna sina föräldrars juvelaffär. En redan från början dålig plan utvecklar sig snabbt till en total katastrof då deras mor av misstag dör i rånet. Den ena brodern Hank (Ethan Hawke) är en charmig loser som misslyckats med de mesta i livet. Hans storebror Andy (Philip Seymour Hoffman) har visserligen gjort karriär men har problem på jobbet, sitter fast i ett drogberoende och klarar inte av att ha sex med sin snygga fru. Efter moderns död kommer alla konflikter upp till ytan i vad som utvecklar sig till en fruktansvärd familjetragedi som behandlar teman som ensamhet, misslyckande, självförakt och känslor av att inte räcka till.

Before the devil knows you're dead påminner mycket om de kompromisslösa filmer som gjordes under den amerikanska filmens guldålder på 60 och 70-talen som Lumet var en del av. Man är inte rädd för att ta upp obehagliga saker då man väljer att behandla den amerikanska drömmens mörka undersida. Precis som i Lumets bästa filmer glassar han inte utan låter skådespelarna få utrymme genom intensiva närbilder och klaustrofobiska interiörer. Känslan av obehag är konstant men fascinerande. Jag har aldrig sett Ethan Hawke bättre en i rollen som Hank, en feg ynkrygg som inte kan ta ansvar för sina egna handlingar. Men det här är naturligtvis Philip Seymour Hoffmans film. Här bevisar han slutligen att han är vår tids stora skådespelare. Hans spel spänner över hela registret från lågmäld minimalism till en stressad intensitet som ligger på gränsen till överspel. Som ni kanske förstått är Before the devil knows you're dead något så sällsynt som en film där allt fungerar. Förhoppningsvis är det inte Sidney Lumets sista film men det kan mycket väl vara hans bästa.