Det börjar med en stridsvagn parkerad på en strand, med en stad i ruiner i bakgrunden. En handfull personer sitter och solar eller åker vattenscooter i dess närhet. Så görs ett hopp till en gymnasieskola där alla jobbar hårt inför en festival och många springer omkring iklädda karnevalskostymer. Här återfinns stridsvagnen parkerad inne i ett klassrum prytt med orientaliska hakkors. Dessutom finns här en tjej som kan flyga och uppenbarligen har någon slags magiska krafter. Ärligt talat begriper jag inte ett dugg av vad det hela går ut på. Ändå finner jag det ganska underhållande.

Till sist får handlingen en riktning då en av lärarna på skolan plötsligt anser sig ha kommit till insikt om att man där upplever samma dag om och om igen, varje "ny" dag utan minne av den föregående. Han lyckas få den kvinnliga skolläkaren att acceptera denna tanke, vilken snart visar sig vara helt korrekt. Därutöver tycks något ha hänt också med staden kring skolan. Den verkar nästan helt öde och är inte längre som människorna på skolan minns den. Här och var syns en mystisk liten flicka med stor hatt. Efter en tid står det sedan klart att en mindre grupp människor som alla är bekanta med varandra är de enda som återstår i staden. Och mystiska saker fortsätter att hända medan de under ledning av den svärdviftande stridsvagnsägaren Mendo försöker komma tillrätta med situationen.

Tydligen är handlingen inspirerad av någon gammal japansk legend om en sköldpadda, vilken det på flera ställen i filmen refereras till. Vi som inte är det minsta insatta i japansk folklore tycks alltså gå miste om en del. Så kanske upplever japaner filmen som betydligt mer lättillgänglig och intelligent än vad vi andra gör? Mer direkt bygger den annars på en tecknad serie av den i Japan omåttligt populära Rumiko Takahashi, vars ungdomsserie Ranma 1 / 2 numera även finns utgiven på svenska.

Hela filmen genomsyras av en slags galenskap vilken åtminstone jag upplever som utpräglat japansk. En galenskap av det mer underhållande slaget, och inte utan plats också för det stämningsfulla. Fast kanske borde denna ha hållits tillbaks i början av filmen för att skapa kontrastverkan mot det som sedan kommer? När man direkt konfronteras med en flygande skolflicka tar det ju lite udden av allt det fantastiska som kommer därefter. Detta är dock den enda riktiga invändning jag kan komma på. Att teckningar och animationer i fråga om kvalitet inte bjuder på något utöver det vanliga är mer ett konstaterande än kritik. När miljöerna som här är ganska udda spelar det mindre roll.