Batman och Robin får larm och tar Batcoptern ut till havet. På vägen dit morsar de på några lättklädda damer som lögar sig vid poolen på ett hustak. Robin blir alldeles till sig, medan Batman är mer reserverad. Åtminstone tills de får syn på ett gäng marscherande snutar som stannar upp, tar av hatten och gör honnör åt Batcoptern till. Då liksom skiner Batmannen upp och de homoerotiska signalerna är tydliga. Batman tänder alltså på poliser! Robin gillar tjejer. Batman, din fjolla!!! (Batman! Nananananananananananananana...!)

 Ute över havet (vad de nu skulle där att göra) fäller de ner Batstegen och Batman klättrar ner. Då dyker en haj upp ur drickat och hugger honom i Batbenet.  Han ropar åt Robin att komma ner med antihajsprayet, vilket också sker. Tack vare detta klarar han sig från att bli rov åt en enmeters gummihaj. På den efterföljande Batpresskonferensen gissar de gåtor tillsammans med polischefen. En vacker, rysk journalist, Kitanya Tantanya, ber att få ta kort på Batman utan dennes Batmask, ett önskemål som vållar ramaskri bland den församlade pressen. Gossarna fortsätter i stället sina efterforskningar i vad de tror är ett stort brott planerat av alla de fyra stora tillsammans, alltså Kattkvinnan, Pingvinen, Gåtan och Jokern. Så rätt så, Batgubben - men vad du inte fattat än är att "Kitka", den ryska journalisten, i själva verket är identisk med Kattkvinnan! Trög är du.

I en senare sekvens klättrar de upp för en husvägg i 90 graders vinkel. När Robin försöker protestera och undrar vad folk som bor i huset ska tro om de sticker ut huvet, svarar Batman lakoniskt: "Det bor väldigt många alkoholister i det här huset och de hallucinerar ofta, så det gör inget.." Bra tänkt, Batman! Och i den stilen fortsätter så denna långfilm, som baseras på den oerhört populära TV-serien som gick mest överallt i mitten av 1960-talet. Jodå, jag hade själv en liten Batmobil från Corgi Toys på den tiden (2.000 kr får du ge för den idag) - men nån TV-serie minns jag knappt. Att göra en film som släpps på sommaren, mellan två TV-omgångar, var ganska vanligt för att hålla intresset uppe. Dock blir filmen väl tjatig och gapig halvvägs in, och det tidigare chica och komiska är nu trist och banalt. Hippa Julie Newmar från TV-serien var förresten upptagen på annat håll (idag är hon bög-ikon), så man kallade in den då 30-åriga och oerhört vackra Lee Meriwether, Miss America 1955, för att spela Kattkvinnan. Jag säger bara det: mig hade hon gärna fått riva på ryggen, så kunde vi spunnit i kapp. Purr-fect...!