Dövstumme Kong mobbas i skolan och vill i vuxen ålder hämnas alla oförrätter. På skjutbanan i Bangkok där han städar träffar han Jo, en några år äldre kille som imponeras av Kongs förmåga att skjuta prick. De blir vänner, och Jo lär upp Kong till att bli lika skicklig som han själv i sitt yrke, som råkar vara yrkesmördarens.

De blir således inte bara vänner, utan även arbetskamrater och ”brothers in arms”. De jobbar alltid tillsammans, tills den dag Jo blir skadad i handen. Han ligger mest hemma, medan Kong jobbar på i sitt något tvivelaktiga yrke. Det blir mycket övertid.

Kong träffar så Fon, en söt flicka på det lokala apoteket, och tycke uppstår. Dock blir Fon avskräckt när Kong gör processen kort med en av de två rånare de råkar ut för en sen kväll, och Kong är åter lika ensam som han alltid varit. Och nu övergår filmen från att vara ett drama med vissa ambitioner till karaktärsbeskrivningar, till att skildra en mans personliga vendetta mot de gangstrar som förrått både Jo och honom själv. Hämnden är, om inte ljuv, så i vart fall väldigt våldsam, och nu förändras karaktärerna till att blir mer av karikatyrer. Man har sett det hela förut.

Filmen växlar mellan snuttig kärleksmelodram (för att inte säga banalt pekoral) och våldsförhärligande actionscener à la Hongkong – tvillingbröderna Pang är ju födda i sexmiljonersstaden – och den är oerhört snyggt förpackad. Den är stilistiskt självsäker, musiken suggestiv och regin ofta spännande, men de ständiga närbilderna på exploderande kroppsdelar i slowmotion, och blodpölar som sölar ner väggar och golv, gör att filmen allt som oftast förfaller till samma nivå som de flesta maffiaspektakel från denna egentligen så fredliga stad.

Kan pangpangbröderna bara göra sig fria från sitt hongkongkomplex, kan kommande filmer bli hur bra som helst. Nyligen släpptes deras nya, gemensamma film, The Eye, som lär ska vara en otäck spökhistoria.