I Simon Stahos tidigare film Dag och natt tillbringade Mikael Persbrandt största tiden bakom ratten. I Bang bang orangutang har Staho åter igen packat in den svenska skådiseliten i bilen och Persbrandt är tillbaka som ångestfylld småbarnspappa ute på vägarna.

Punkrock, så har Staho beskrivit sin nya film. Om Dag och natt var klassisk musik så skulle Bang bang orangutang vara "en film som The Clash skulle ha gjort den", står det i pressreleasen. Och visst känner jag igen attityden. Bang bang orangutang är högljudd, färgsprakande och hela tiden lite, lite för mycket. Några hastiga repliker på en parkeringsplats dränks i punkrock och filmen sparkar igång. Kameran sveper över Åke Jönsson (Mikael Persbrandt) när han tar plats bakom ratten och styr ut på motorvägen. Färden blir ett hallucinatoriskt färgspel, fångat ur sneda kameravinklar och med taktfasta klipp. "Ah, videon till Ray of light!" tänker jag. Och så var det kanske inte tänkt. Plötsligt händer något som får allt att tystna. Åke Jönssons son omkommer i en tragisk olycka och ingenting blir vad det en gång varit. Åkes fru (Lena Olin) slänger ut honom på gatan och förbjuder honom all kontakt med den gemensamma dottern. Planlöst kör Åke omkring med sin brandgula taxibil. Ibland med någon intill sig på passagerarsätet. Med fler än en person i bilen blir den till ett samtalsrum där omgivningarna passerar medan skådespelarna sitter stilla. Sitter stilla och pratar. Bilen fungerar tacksamt som en slags terapimottagning, inte minst för att den sätter begränsningar för vad skådespelarna förmår att uttrycka med sina kroppar. Fokus hamnar istället vid dialogen, vilket ställer krav på trovärdigheten i replikerna.

Bang bang orangutang lyckas stundvis bra, speciellt i sekvenserna med Lena Olin, men många gånger övergår samtalen tyvärr i replikväxling som känns både högdragen och manusbunden. Starkast är scenerna mellan Persbrandt och Tuva Novotny. Novotny gör ett utmärkt jobb som problemfylld kvinna, lockad av destruktiva förhållanden. Åke blir tvärförälskad i henne och brer på i överkant med kärleksbetygelser och blombuketter. Även om Persbrandts och Novotnys rollkaraktärer tycks prata förbi varandra är det mellan dem det händer. Det är här det blir spännande. I ett desperat försök att vinna kärlek går Åke från självgod till skrämd, svag och underlägsen.

Till årets Filmgala förbjöds Dag och natt att vara med och tävla om nomineringarna. Inte heller Bang bang orangutang anses tillräckligt svensk för att medverka. Det trots att såväl skådespelare som distributör är från Sverige. Räkna alltså inte med punkrock vid nästa års gala.