Sarah Polley har skrivit och regisserat dramat Away from her efter en novell av Alice Munro som i original heter The bear came over the mountain. Novellen liksom filmen handlar om åldrad kärlek och sjukdomen Alzheimers.

Handlingen är tämligen enkel: Fiona (Julie Christie) och Grant (Gordon Pinsent) har varit gifta i fyrtio år när Fiona drabbas av sjukdomen. Hon förstår att den nya situationen kräver att hon flyttar in på ett sjukhem, medan han stretar emot i det längsta. Men när Fiona går bort sig i det kanadensiska vinterlandskapet och inte minns vägen tillbaka hem förstår även Grant att en separation på ålderns höst är nödvändig. Däremot förstår han inte fullt ut hur känslomässigt jobbig den kommer att bli för honom.

Fiona flyttar in på hemmet och Grant får inte träffa sin fru på en månad, då sjukhemmets policy är sådan att patienterna måste vänja in sig utan inblandning från anhöriga. När Grant efter fullbordad månad i ensamhet åker till sjukhemmet för att hälsa på sin hustru känner hon först inte igen honom. Dessutom har hon förälskat sig i en av de andra patienterna. Grant tvingas stå tillbaka, titta på, svälja sin stolthet och tygla sin kärlek till hustrun, men han ger inte upp, utan åker dit dagligen med blommor och böcker, trots att han oftast bara får sitta vid sidan om och se sin hustru passa upp på den man hon blivit kär i.

Away from her är en väl genomtänkt, allvarlig och mycket realistisk film om hur livet helt oväntat kan förändras utan att någon egentligen kan göra så mycket åt situationen. Handlingen skrider framåt under lugna och värdiga former, ändå blir jag inte uttråkad eller känner mig rastlös, vilket annars inte är ovanligt när en historia berättas i ett så stillsamt tempo som här. 

Julie Christie spelar sin roll väldigt övertygande (och blev Oscars-nominerad för den) och även de övriga skådespelarna gör ett bra jobb. Ämnet är intressant och filmen tänkvärd, speciellt i dessa dagar av ungdomsglorifiering då få tankar och konstverk tycks reflektera över livets naturliga slutskede och dess problematik, trots att vi alla når dit en vacker dag. Ämnet må vara allvarligt, men ändå saknar inte filmen humor, vilket sjukdomen för med sig på naturlig väg, hur konstigt det än kan låta.

Away from her är full av värme, kärlek till karaktärerna och en stillsam skönhet som genomsyrar allt från huvudpersonernas ursprungliga relation till saknaden, sorgen, ensamheten och viljan att återigen förenas som förr. Tragedin är ett faktum, men livet går vidare och utan onödig sentimentalitet får vi följa händelseförloppet, men också den framtidstro som Olympia Dukakis rollfigur Marion bär med sig.