IMPORTFILM

Det här är verkligen en speciell genre som har dött ut totalt. Jag kan inte riktigt beskriva den, men man kan räkna in Chopping Mall och Killer Klowns from outer space i den. Svart komedi blandat med lite smakfullt splatter och ett gott hjärta helt enkelt.

Karen Black, en kvinna som i mitten av åttiotalet förvandlades till den typiska fula, bittra och elaka kvinnan efter att under många år innan spelat ”baben” nummer 1 i många filmer, spelar här Auntie Lee – en expert på köttpajer. Till sin hjälp har hon sina fyra brorsdöttrar (alla spelade av f.d. Playmates) och en efterbliven Michael Berryman. Givetvis så görs pajerna av människokött, ”infångat” av hennes brorsdöttrar som tar alla tillfällen i akt att visa brösten. Men efterfrågan börjar bli lite för stor, antalet liftare (en förbipasserande ointelligent rockgrupp) räcker inte till. Inte nog med det, man får också besök av en privatdetektiv som letar efter en av dom försvunna männen. Nu måste Auntie och hennes släktingar se till att bevara familjetraditionen på alla sätt!

Ja, som sagt var, jag är osäker på hur man ska beskriva genren, men ”svart komedi” lär nog funka ganska bra. Det är snyggt regisserat av den gamle pornografen Joseph F. Robertson (bland annat regissören bakom Debbies does Dallas 3 och Erotic Aerobics) och har en underbar samling udda skådespelare. Förutom Karen Black, som spelar över så det står härliga till, så dyker även Pat Morita upp som sheriff (som hotar film med sitt samurai-svärd!), Michael Berryman (har man sett det ansiktet så glömmer man det aldrig!) som fenomenalt spelar en efterbliven hantlangare, Werner Pochath i en cameo som butiksägaren Billy-Bob Himmler och sist men inte minst gänget med Playmates. Alla gör bra ifrån sig, även om kanske dom sistnämnda är lite begränsade i sina talanger stundtals, men det funkar bra och det är inget man retar sig på. Robertson använder kameran ordentligt och det blir aldrig stelt eller tråkigt, även när manuset hackar sig fram. En låg budget har ju aldrig hindrat någon från att leka lite visuellt med tekniken.

Blod är det, faktiskt mer än vad jag förväntat mig och ganska slafsigt sådant också. Hyfsat välgjort och ofta väldigt humoristiskt. Annars kan man väl säga att denna filmen är en uppdatering av Motorsågsmassakern, fast ljusare och mindre ångestladdad.

Som jag sagt innan så märker man om folk har haft roligt under en inspelning, och här verkar det vara så. Man har glimten i ögat och spelar glatt med på manusets vansinnigheter. Humorn är stundtals väldigt torr, men överlag rolig och träffsäker. Det finns många väldigt bra scener, och en är när Michael Berryman skäller ut ett bildäck, det skrattade jag gott åt.

Så gillar man en svart komedi i samma anda som (mästerliga) Chopping Mall och Killer Klowns from outer space så ska man absolut se till att spana in den här!