Takashi Miike (f. 1960) gjorde ett tjog filmer, mest på video, innan han gjorde Fudoh: The new generation (1996) för bio. Han har fortsatt göra film i samma takt, och 2001 kom så hans ökända Ichi the killer, och två år tidigare kom Odishon/Audition, om en man, änklingen Aoyama, som ordnar en sorts auditon för en eventuell blivande fru, förespeglande att det är en filminspelning de provar för. Han fastnar direkt för en av tjejerna, Asami (fotomodellen Eihi Shiina), som är så där perfekt underdånig, svalt sexig och evigt leende. Precis så som den äldre, japanska generationen män vill ha dem.

Miike bygger långsamt upp en traditionell, romantisk berättelse, där man nästan känner att "nu måste det snart hända nåt". Och det gör det, men det tar ett tag. Och det är skickligt. Först planteras ett litet frö av osäkerhet - talar hon inte sanning, gräbban? En vit lögn räddar situationen, men hon beslås snart med nya lögner. Vad döljer hon?

Snart tar filmen en helomvändning, när Aoyama ringer Asami, och vi ser att hon sitter som i koma i vad som liknar en tom lagerlokal, med en säck som enda sällskap. Och den säcken rör snart på sig. Och det går egentligen inte att berätta så mycket mer utan att förstöra för er, men så mycket kan ju sägas att när filmen väl tar fart, gör den det med besked. Finalen är riktigt grym. Väna Asami tar hämnd för en förstörd barndom, där hon drillats på oändliga balettlektioner, och dessutom plågats av styvföräldrarna.

Det är en mycket snyggt gjord film som rekommenderas alla som är minsta intresserade av ren skräckfilm utan glimten i ögat och ständiga vinkningar till publiken. Klart bättre än det mesta på skräckvideomarknaden.