Återkomsten har vunnit flera internationella priser, och vann bland annat ett Guldlejon på filmfestivalen i Venedig tidigare i år. Den har också blivit utsedd till Rysslands bidrag till Oscarsnomineringen i kategorin bästa utländska film. Den har gjort succé på en rad internationella filmfestivaler, vilket inte är illa då Återkomsten är regissören Andrej Zvyagintsevs debut.

Filmen kretsar kring två bröder i nedre tonåren, och deras relation i ett slitet men ändå fotografiskt tilltalande Ryssland. I filmens inledningsscen hoppar den äldre av dem ner i vattnet från ett högt torn, men den yngre vågar inte och skäms sedan för att han inte hoppat. Dagen därpå retar den äldre brodern Andrej (Vladimir Garin) sin yngre bror Ivan (Ivan Dobronravov) inför deras vänner, och ett bråk utbryter mellan bröderna. Som syskon ofta gör så anklagar de den andre inför modern (Natalja Vdovina), men hon lyssnar inte utan säger till dem att deras far har kommit hem efter att ha varit borta under tolv år. Faderns återkomst verkar först föra de två bröderna närmare varandra.

Fadern (Konstantin Lavronenko) bestämmer sig för att ta med bägge sönerna på en fisketur för att de ska kunna lära känna varandra bättre, och kunna tillbringa lite tid med varandra ensamma. Det blir snart tydligt att faderns mål med resan är att han ska göra sina två söner till riktiga män som sig själv på ett ytterst auktoritärt sätt, samtidigt som han är ytterst förtegen om att tala om sin egen bakgrund. Detta splittrar bröderna, där Andrej respekterar faderns handlingar, medan Ivan konstant trotsar dem och han framstår snart som den modigare brodern trots att han inte vågade hoppa från tornet i filmens inledning. Handlingen är egentligen inte särskilt märkvärdig eller spännande, och många trådar lämnas också obesvarade, men det är inte det narrativa som är relevant för filmen. Det som gör Återkomsten till en intressant film är sättet som den är berättad på, då den inte alls följer den klassiska dramaturgins förutsägbara mall.

Filmen använder sig av ett mycket visuellt foto av Michail Krichman, med ytterst väl genomtänkt bildkomposition och färgsättning där varje bildruta tycks ha planerats i detalj. Mycket av filmens stämning skapas av musiken komponerad av Andrej Dergachyov, vars modernistiska musik egentligen bryter mot de harmoniska bilderna men som ändå lyckas med att tillföra rätt känsla. Även om Återkomsten rent explicit handlar om en resa som utspelar sig under en vecka, är den rent implicit en inre resa om utvecklingen mot vuxenvärlden och som kommer att följa bröderna under resten av livet. Det finns flera religiösa motiv i hur bland annat naturen används som känns igen från Andrej Tarkovskij, och många teman känns igen inte minst från Tarkovskijs egen debutfilm Ivans barndom. Flera kritiker har jämfört Zvyagintsev med Tarkovskij, och om detta säger han själv: ”För en rysk filmregissör är det omöjligt att inte vara influerad av Tarkovskij, då han är den mest betydelsefulla regissören i vår filmhistoria. Jag kan inte annat än bli smickrad när kritiker ser vissa likheter,men jag skulle aldrig medvetet imitera eller stjäla något från honom.”

Trots att Återkomsten knappast kan anklagas för att ha ett lyckligt och tillrättalagt slut känns den upplyftande. Det är sällan som vi får se riktigt bra rysk film på bio i Sverige,och det kommer att bli intressant att följa vad Zvyagintsev kommer att göra i framtiden.



Fotnot: 16-årige Vladimir Garin drunknade i samma sjö inspelningarna tog plats vid strax efter de var klara, i juni i fjor.