Fyra astronauter färdas i hypersömn genom rymden för att starta en koloni långt ute i universum. Man nödlandar slutligen i vattnet på en okänd planet. En av dem, den enda kvinnan, visar sig vara död. I och med detta så blir planen om att starta en koloni tämligen ologisk. Nu befinner sig de tre överlevande astronauterna i en ogästvänlig miljö bestående av ett ökenliknande landskap och med proviant för endast tre dagar. Deras främsta mål blir nu att hitta liv. Efter ett tag så finner man det, en primitiv människoras, som ej har förmågan att tala. Mitt i alltihopa kommer det talande apor på hästar, som fångar in den primitiva människoflocken och våra följeslagare. En fruktansvärd mardröm tar nu sin början.

Baserad på en bok av Pierre Boule, som även skrivit "Bron över floden Kwai". Filmen har vunnit "Honorary Academy Award" för sin strålande makeup och blivit nominerad till två Oscar (Bästa kostym och Bästa film).

Denna film, som av namnet att tyda mycket riktigt handlar om apor, har gjorts till åtlöje åtskiljiga gånger. Det är fruktansvärt synd att filmen blivit så hårt kritiserad bara för apkostymerna. För när du väl sett filmen, så kan du knappast påstå att den är dålig! Filmen är tvärtemot ryktena, både spännande och fängslande, stundtals även nästan lite gripande. Början är oerhört bra. Från att de nödlandat till att de finner liv så får man se en oerhört välgjord och snygg miljö. Musiken och de underbara ljudeffekterna gör filmen ännu mera fullständig.

Eftersom historien är en så kallad uppochnervänd värld, där aporna regerar, så kunde man göra filmen oerhört samhällskritisk. Man tog upp 60-talets stora problem, som rasism och det kalla kriget. Helt i anda med filmens negativa samhällssyn är även huvudpersonen oerhört pessimistisk. Taylor (Charles Heston) som är kapten och en av de överlevande från rymdskeppet är mycket ironisk och driver hela tiden med sina medmänniskor. En av filmens mest minnesvärda scener är när en av besättningsmännen omsorgsfullt sätter upp en liten Amerikansk flagga vid stranden där skeppet sjönk. När Taylor ser detta brister han ut i skratt, samtidigt som hans ansikte zoomas in. Helt underbart! Ingen typisk Hollywood produktion som glorifierar den Amerikanska livsstilen i stil med "Armageddon" och "Independence Day" här inte. Men så gjordes ju filmen under en politisk orolig period i USA:s historia.

Filmen är mycket bra från den fängslande och ovissa början till det spännande slutet. Slutscenen som alla måste hört talas om är bland det bästa med filmen. Betyget kan inte bli annat än en 4:a.