Det känns lite trist att se Roy Scheider i en sån här film. Denne gamle (f. 1932) aktör med så många bra filmer (French connection - lagens våldsamma män, Maratonmannen, Hajen, All that jazz...) på sitt samvete borde erbjudas bättre roller i bättre filmer än denna. Debutanten Paul Cade har skrivit och regisserat denna soppa till film, om hur Michael Daniels i Nick Cavefrisyr återvänder till sin barndomsstad där hans bror försvann en gång för ett dussintal år sen. Nu får han jobb som patolog hos polisen, och som sådan genomsöker han de kvarlevor som då och då hittas ute i de omgivande skogarna. Finns hans brors bland dessa?

Hans kollega, Kate, är dotter till den korrumperade borgmästaren Harry S. Porter, spelad av Scheider. Ibland har Michael lite påsar ihop med Kate, andra än de rent yrkesmässiga, och ibland har han ihop det med vackra Kari Wuhrer i rollen som April. Robert Patrick, T-1000 i Terminator 2: Domedagen, är den hårdföre, korrumperade snuten Russell Stark, som har mer än en hållhake på borgmästaren. Folk börjar nu dö till höger och vänster, och det blir svårt att hänga med i handlingen. Dessutom använder sig regissören av en vedervärdig kamerateknik, där kameran sveper fram och tillbaka mellan exempelvis två personer som pratar, i stället för att klippa växelvis. Man blir snabbt sjösjuk. Dessutom gillar han att använda telefoto, där det alltid står nåt föremål mitt framför kameran som då blir väldigt suddigt och skymmer det egentliga motivet. Ljudet håller samma, låga klass.

Man förnimmer en känsla av utanförskap, som om man står lite vid sidan av filmen och betraktar den liksom lite på håll. Lite som om det som sker i filmen inte angår oss. Och det kan väl inte ha varit meningen? Och vad gäller historien, så kan jag bara citera en av snutarna i filmen: "Den som letar efter nån som varit död i tio år måste vara schizofren!"