Den andra uppföljaren på American Pie, lågbudgetfilmen från 1999 som var starskottet för flertalet av huvudrollsinnehavarnas karriärer inom Hollywood-filmen, som Chris Klein, Jason Biggs, Seann William Scott med flera, är förvånansvärt bra. Betydligt bättre än man kunnat vänta sig med tanke på att den är ett rent beställningsjobb. Säkerligen tack vare att manusförfattaren Adam Herz har skrivit manus till alla tre filmerna, och kanske beroende på att den första American Pie-filmen är en liten favorit för mig, med sin blandning av lyckad komedi och småpretentiösa tonårsångest. Gjord med värme och en känsla av att manusförfattaren verkligen bryr sig om karaktärerna och inte, som i många andra komedier där de endast ses som ett redskap för att leverera skratt. Där andra komedier vältrar sig i karaktärernas olycka, med åbäken som Joe Dirt och Loser (med Jason Biggs i huvudrollen, hans första efter succén året innan med American Pie) som två lysande exempel, så finns det hela tiden en värme och en välvillig stämning närvarande i American Pie, lite påminnande om John Hughes klassiska ungdomskomedier. Även om den andra filmen inte var lika lyckad, så behöll den i grund och botten samma inställning, vilken vi även återfinner i denna, den tredje filmen.

Filmen tar sin början i samma veva som Jim (Jason Biggs) är på gång med att fria till Michelle (Alyson Hannigan) på en restaurang. Jims intentioner missförstås dock av Michelle som tror att han vill krydda deras sexliv lite, varpå hon idkar oralsex med honom under bordet. I samma veva ringer fadern (underbara Eugene Levy från de bägge tidigare filmerna) och meddelar att Jim glömt ringen hemma, men att det inte är någon fara då han är på väg på stört för att leverera den. Väl på plats inträffar det mest pinsamma som tänkas kan, så klart. Jim blir stående med sin pillevink inför alla restauranggästerna, varpå han ändå friar till Michelle. Därefter rullar det på med diverse bröllopsbestyr, som att en bröllopsklänning ska fixas, Jim måste lära sig dansa, en svensexa ska arrangeras och familjerna ska träffa varandra, ja ni vet, allt det där som hör till.

Det första som slår en när man ser filmen är att flertalet av karaktärerna från de tidigare två filmerna saknas, bl.a. Chris ”Oz” (Chris Klein, som fick förhinder på grund av ett annat filmprojekt), Chris flickvän (Mena Suvari, som inte ville spela med i några fler tonårskomedier), Kevins tidigare flamma Heather (Tara Reid), utbytesstudenten Nadia (Shannon Elizabeth) med flera. Detta faktum till trots fungerar den faktiskt bättre än vad det låter, då man istället har slängt in ett antal nya karaktärer, som Michelles syster Cadence (January Jones), Michelles far (komiske talangen Fred Willard) och den homosexuelle Bear (Eric Allan Kramer) som ”discofightar” (utmanar i olika dansstilar till gammal discomusik) mot Stifler i en minnesvärd scen, vilket gör att man aldrig direkt saknar karaktärerna i sig, lika mycket som en förklaring till deras frånvaro.

När det kommer till det väsentliga för en komedi, huruvida filmen är rolig eller ej - vilket många komedier faktiskt förvånansvärt ofta inte är - så kan jag med glädje meddela att denna är riktigt underhållande. Komiken duggar tätt med flera lyckade skämt, klassisk slapstick (typ ramla-på-bananskalet-skämt) och dråplig och underhållande förväxlingshumor. Bland annat en scen där Stifler, spelad av Senn William Scott som i denna del mer eller mindre tar över hela filmen med sin tokroliga karaktär, tvingas äta bajs är hysteriskt rolig. Att man kan skratta så mycket åt något så simpelt och pubertalt visste vi ju i och för sig redan sedan ”äckelvågen” (eller vad man nu ska kalla den) som Farrelly-bröderna drog igång i och med sperman i håret på Cameron Diaz i Den där Mary, så därför tänker jag inte varna för snuskiga eller barnsliga scener, och inte heller tänker jag be om ursäkt för att jag tycker detta är förbannat roligt. För det är det! Jag skrattade högt och glatt åt ett dussintal scener, vilket är mer än vad man kan säga om alla de oroliga komedier som dykt upp på sistone, exempelvis Zoolander, som bara hade en riktigt rolig scen (den, där Ben Stillers rollfigurs kompisar dansar runt en bil på en bensinstation, sprutande bensin på varandra för att därefter tända en cigarrett - det är humor det).  Så det är med gott mod jag kan säga att American Pie - The Wedding är det roligaste som går på bio just nu.

Trivia: Filmen är regisserad av Jesse Dylan, son till legendaren Bob Dylan!