Filmen börjar där det amerikanska inbördeskriget slutar. I en av krigets allra sista drabbningar utmärker sig en ung sydstatskavallerist genom att som ”avledningsmanöver” rida rätt in bland nordstatsinfanteriet. Hans namn är Jesse James, och han fanns på riktigt. (Även om han i verkligheten nog inte gjorde allt han gör i filmen.) Här spelas han av den just nu ganska hete Colin Farrell, som hade en av huvudrollerna i Tigerland.

Jesse James väg till verklig berömmelse tar dock inte sin början förrän efter krigsslutet, då ett stort järnvägsbolag hotar att konfiskera familjens lilla gård i Missouri. Hans mor vägrar sälja och järnvägsbolaget tar till våld. De spränger gården i luften och dödar den gamla kvinnan. Jesse svarar genom att tillsammans med sin bror och sin kusin Cole (spelad av James Caans son Scott) bilda ett band av laglösa som han leder i en serie spektakulära rån riktade mot järnvägsbolagets intressen. Genom att sedan likt Robin Hood dela med sig av sina byten till småbönderna och arbetarna blir han populär över hela landet. Han har emellertid en formidabel motståndare i den kyligt logiske Mr. Pinkerton (Timothy Dalton), grundare av den berömda detektivbyrån.

Men tyvärr blir det aldrig riktigt så spännande som det borde bli. Jesse James rånar banker och tåg och Mr. Pinkerton dyker ibland upp på järnvägsbolagschefens kontor med en försäkran om att hans män minsann gör sitt bästa, och mycket mer händer egentligen inte under en stor del av filmen. Det känns lite som att betrakta två boxare vilka inte på allvar försöker knocka varandra utan bara slår lite i tomma luften. Att American Outlaws faktiskt ändå är sevärd beror på den välskrivna, fyndiga dialogen och på en del snyggt koreograferad action långt ifrån den klassiska duellen på Main Street.


Tack till SF för recensionsexemplaret!