De första uppföljarna till Ridley Scotts klassiker Alien hade specifika nya vinklingar. Den första hade fler monster och en större mängd action. I Alien 3 saknade Ripley & Co skjutvapen och filmen var mörkare och dystrare än de tidigare. Nr 4 i serien känns mera som en återgång till Aliens. Här är det lättigenkännlig actionskräck och mycket smygande omkring på ett rymdskepp. Med ett undantag: rymdmonstren har lärt sig att simma...

200 år har gått sedan Ellen Ripley dog. United Systems Military har tagit över utforskandet och fortplantningen av de mordiska utomjordingarna. Med hjälp av blodprov taget från hennes tidigare kropp har man lyckats klona fram en ny Ripley för att komma åt aliendrottningen hon bär på. Som vanligt går allt åt helvete och supertuffingen Ripley tvingas styra upp verksamheten ännu en gång.

Alien – återuppstår är en rejäl storsatsning. Efter år av förberedelser engagerade Twentieth Century Fox till slut fransmannen Jean-Pierre Jeunet (Delicatessen) som regissör. Danny Boyle (Trainspotting), skräckkungen David Cronenberg och inte minst "the king of the world" James Cameron fanns bland de övriga som var aktuella. Mannen vi ska tacka för Ripleys återkomst från de döda är den unge manusförfattaren Joss Whedon (Speed, Toy Story). Den mästerlige Darius Khondji (Seven) svarar för fotot.

Förutom självskrivna Sigourney Weaver finns även den gulliga och Bambi-liknande Winona Ryder med i rollistan. Tyvärr tillhör Winona en av filmens negativa poster. Det är inte att hon är en dålig skådespelerska, hon passar inte i sin roll helt enkelt. En s.k. miscasting på fackspråk. Man kan undra varför just Winona fick rollen (förutom att hon är ett hyfsat affischnamn förstås). Får en känsla av att hennes tuffa brudroll i kultfilmen Heathers (eller Häxor, läxor och dödliga lektioner som någon köttskalle döpte filmen till på svenska) kan ha haft stor betydelse.

Men filmens verkliga grovjobbare är birollsinnehavarna: Ron Pearlman (som gjorde en lysande roll i Rosens namn), Brad Dourif (Den onda dockan) och mannen med avgrundssrösten, Michael Wincott från The Crow. Dan Hedaya, "världens hårigaste skådespelare" och känd från filmer som Blood Simple och De misstänkta, är också med på ett hörn. Den mest minnesvärda insatsen gör Jeunets polare från Delicatessen, Dominique Pinon. Dessutom lyckas han dölja sin franska accent på ett imponerande sätt.

Vad jag annars saknar är lite fler scener med dom där kvicka rackarna som ser ut som avfällningen till en krabba och en rocka ("facehuggers" är tydligen den officiella benämningen). Slutscenerna är närapå en karbonkopia på originalets vilket känns lite simpelt. Det lämnas också stooora möjligheter att göra ännu en uppföljare...

Med tanke på de höga förväntningar som ett sådant här projekt för med sig är Alien – återuppstår helt sevärd. Vill du se något nytt i samma genre, men med lite mer stake i rekommenderar jag Pitch Black.

Fotnot: Sigourney Weaver klarade sitt basketkast, med ryggen mot korgen, helt på riktigt. Inget fejk alltså.