Ali är 15 år och lever på gatan i en av Marockos större städer. I filmens början intervjuas han av en TV-reporter och berättar om sin stora dröm; att en dag bli sjöman. För att uppnå det målet har han med vännerna Kwita, Omar och Boubker lämnat den dövstumme Dibs tjuvgäng och istället slagit sig ner i hamnen. Faktiskt har han där också lyckats få en plats på en fiskebåt. Men ödet är skoningslöst. En av Dibs pojkar kastar en sten i huvudet på honom och han dör. Filmen handlar sedan om Kwitas strävan efter att ge Ali en värdig begravning.

Och en film om gatpojkar i arabvärlden är förstås politiskt korrekt så det förslår, men själv har jag mycket svårt för barn på film och skulle absolut inte ha sett Ali Zaoua om jag inte hade fått i uppdrag att recensera den. Som väntat tråkade den ut mig.

Men vänta nu, varför får filmen i så fall en trea i betyg? undrar ni då förstås. Vilket är en synnerligen befogad fråga, det medges.

Saken är den att även om jag blir uttråkad så kan jag inte förneka att detta är en ovanligt välgjord film, på alla sätt och vis. T.o.m. de unga skådespelarna imponerar! Och de flesta människor är uppenbarligen bra mycket mer förtjusta i barn än vad jag är.