Redan när jag härom året första gången läste om att Brett Ratner skulle göra After the sunset, visste jag vilket skräp det skulle bli. En välkänd diamanttjuv som aldrig åkt fast, och som drar sig tillbaka till tropikerna (i det här fallet Bahamas utanför Floridas östkust), ska bara göra "ett sista jobb", stjäla den där feta diamanten som kompletterar hans digra samling. Inte för att han behöver pengarna, utan för att han är trött på hummer.

Tänk Rosa Pantern (1963), tänk Äventyraren Thomas Crown (1965) och tänk Äventyraren Thomas Crown anno 1999, så hajar du nog. Brett Ratner, som som bäst håller på att planera för ännu en Rush hour-film, har hackat och malt, blandat och producerat en väldigt fadd cocktail av två daterade klassiker och en remake - även den med Pierce Brosnan i huvudrollen - och det hela är så satans trist att klockorna stannar. Som väl är var det bara 17 grader varmt i biografen borta i Ipanema här i Rio (man resonerar ofta som så, att har vi luftkonditionering ska den fanimej användas - med fullt pådrag), annars hade jag slocknat totalt. Ett tag tyckte jag Brosnan själv hade somnat i filmen, men han satt bara lite orörlig och mumlade, som en annan Mickey Rourke. Och Ratner har då inte bringat nåt som helst liv i denna snabbt förglömliga film som jag bara inte kan fatta att man till sist ändå bestämde sig för att släppa på bio i Sverige - när man skippat små guldkorn som Cellular och Flight of the Phoenix. Filminköparna i Sverige är, som vanligt, helt fel på det, och borde ha en spark i arslet hela högen.

Filmens enda behållning är Woody Harrelson som är riktigt rolig som FBI-agenten Stan som inte ger sig förrän han satt dit mästertjuven Max och dennes kollega och hustru in spe, Lola (Salma Hayek, som bröstar sig mer än vanligt här). Och så kan det ju vara skoj att titta på Salmas ex-kille (fast ryktet förtäljer att de är sams igen...) Ed Norton alldeles i början av filmen (han var ju även med i Ratners Röd drake), på basketmatchen där vi får avnjuta slagsmål mellan Karl Malone, Shaq och grabbarna. Dyan Cannon satt också i publiken, om nu nån minns henne. I slutet av filmen hettar det till lite, med Don Cheadle och lite pang-pang. Men för After the sunset har solen redan gått ner.