Ivan (Mads Mikkelsen) är en präst som inte tror på ondskan. Allt ordnar sig till det bästa i den bästa av alla världar. Alltså ser han det som sin uppgift att hjälpa vilseledda människor. Hans lilla kollektiv består av rånaren Khalid, alkoholisten och våldtäktsmannen Gunnar, en före detta nazistkommendant och nu också nynazisten Adam (Ulrich Thomsen), en återfallsförbrytare som beskrivs av myndigheterna som ”ondsint”. Varje handling han gör tycks bekräfta denna bedömning, men Ivan tror bara Adam om gott liksom han gör om alla människor, en inställning som snart väcker Adams avsky. I denna sorgliga sammanslutning har alla sin egen uppgift. Till Gunnars förvåning görs han ansvarig för att baka en kaka när äpplena blir mogna, men äpplena anfalls av kråkor...

Mads Mikkelsen är en av Danmarks mest talangfulla skådespelare, som i Sverige jämförs med Mikael Persbrandt. Här ger han liv åt den egendomligt positiva prästen med en åsnelik envishet.  Ulrich Thomsen är också bra som trist elaking och Ivans motståndare. Paprika Steen är förstås alltid bra, men man undrar varför man alltid ser samma ansikten i de bästa filmerna. Det råder inflation på de mest kända skådespelarna, och det gäller förstås inte bara i Danmark. Den här filmen är en bisarr historia som blandar absurd Tarantino-humor med tragik. En filosofisk kristen dimension finns också, jag vill inte avslöja för mycket men efter filmen börjar man läsa om vissa ställen i bibeln.