Ralph trillar dit på knarksmuggling på en mexikansk flygplats, och träffar en snedseglare som en gång vunnit America's Cup, Solberg, i spjället. Han har åkt dit för att berusad ha ridit på en åsna in i en bar. Snart blir han dock frisläppt mot borgen, utställd av skurken  Morgan Frye. Denne behöver nån som kan köra hans segelbåt till Hawaii, och Solberg fritar Ralph så han kan bli hans besättningsmedlem.

Nu serveras vi natursköna bilder på djungel och berg och vattenfall från Kauai, Hawaii, till tonerna av nån smörsång, och jag blir riktigt sugen på att återvända dit (till Acapulco, alltså...), där jag hade det riktigt gott en vecka för precis sju år sen. Bara nån gång då och då avbryts dessa turistbilder av nån sorts handling. Det åks dessutom väldigt mycket helikopter, det seglas en hel del och folk slåss med varandra. En taiwanes smugglar heroin i sin Rolls Royce, som han tagit med sig till Kauai just för att slutföra en större byteshandel, involverande guld och marijuana också, med Frye...eller? Jag somnade visst...

När Solberg och Ralph ställt lite för många frågor åker de fast och ska straffas. Frank vill nu att hans tjej ska avrätta våra vänner, men hon tvekar, vilket räcker för den här gången. Grabbarna slipper uppleva sin egen död, och nu börjar en jakt där alla jagar alla, via katamaraner, bilar, segelbåtar och golfbilar. Hela tiden till värdelös musik av Craig Safan. Det enda intressanta med denna film är Marjoe Gortner som Ralph. Han var kringresande predikant, helare och krämare redan vid fyra års ålder. När han var 28 år gammal 1972 (Acapulco gold spelades in 1976) tröttnade han på alla lögner och avslöjade branschen i en dokumentär, varpå han kunde se fram emot en halvtaskig Hollywoodkarriär under två årtionden.

Varför heter filmen Acapulco gold, förresten? Detta är ju namnet på den berömda marijuanan därifrån...jaja, som väl är har jag fått tag på en rejält kortad version, då 10-15 minuter saknas. Med Ed Nelson från kultrysaren The brain eaters (1959).