Det finns vissa sorter av amerikansk populärkultur som aldrig slår hos oss. Jag kände tillexepell inte till Garrison Keillors country & western - radioshow A prairie home companion. I USA är radioprogrammet jättepopulärt och har i mer än trettio år lockat miljontals lyssnare varje vecka. Det finns alltså ett rätt stort publikunderlag då man nu väljer att göra en film av programmet. Resultatet är en slags pseudodokumentär där vi får följa med både bakom och framför scenen under den sista utsändningen i showens historia. Garrison Keillor spelar sig själv medan en mängd kända skådisar som Meryl Streep och Lindsay Lohan gestaltar diverse gästande countrymusiker. Som regissör till det här lite märkliga projektet har man lyckats knyta till sig den gamla mästerregissören Robert Altman vilket naturligtvis är imponerande.

För mer en trettio år sedan då Robert Altman senast behandlade ämnet countrymusik blev resultatet Nashville, en imponerande samhällskrisisk film om den amerikanska drömmens kris. Den här gången är resultatet bara småputtrigt trams. Den countrytradition som figurerar i A prairie home companion är lantligt och provinsiell med en säregen amerikansk buskishumor. Tycker man det är kul eller är ett fan av radioshowen kommer man att älska den här filmen. Robert Altman låter oss åter en gång följa en mängd olika personer i ett slags lapptäcke av människoöden. Då det fungerar blir resultatet mästerligt som i Nashville eller Short Cuts. Då det inte gör det som här uppstår bara total förvirring.

Skådespelarna är som vanligt i Altmans filmer mycket bra. Han vet hur han ska få dem att spela ut och trivas De verkar ha betydligt roligare än vi i biosalongen. Den smågnabbande cowboyduo som spelas av Woody Harrelson och John C Reilly drar tillexempel härligt corny vitsar. Den som dominerar filmen helt är dock programledaren Garrison Keillor som jag finner extremt torr och trist. Han har dessutom skrivit ett märkligt manus med konstiga inslag som en hämnande ängel (Virginia Madsen). Man förlåter nästan det för några mycket fina slutscener, men man kommer inte ifrån att Altman den här gången har valt att göra en film om något rätt ointressant för alla som inte är invigda.