Regissören Michael Winterbottom fungerar som garant för att filmatiseringen av de verkliga händelserna kring Daniel Pearls kidnappning i Pakistan blir mer nyansrik än svart och vitt. Med filmer som In this world och The road to Guantanamo har Winterbottom blivit ett aktat namn i den ringhörna som starkt kritiserar den rådande världsordningen. Winterbottoms nyss nämnda filmer är sådana som Ung vänster, ABF och andra politiska organisationer på vänsterskalan gärna visar under speciella temadagar med efterföljande debatt om vad och vem som är terrorist osv. Winterbottoms senaste, A mighty heart, har ett annat fokus, men där finns även stråk av hans tidigare filmer vad gäller problematiseringen av den utveckling vi fått se sedan terroristbekämpning blev nr. 1 på USA: s agenda. Det är lätt att sympatisera med dylika filmer - även om det alltid finns en stor fara med för hög grad av politisk korrekthet (för övrigt ett slitet och otydligt utryck, jag vet) som ibland romantiserar med enkla lösningar.

Den 23 januari 2002 förändrades Mariane Pearls (Angelina Jolie) värld för gott. Tillsammans med sin man är de stationerade i Pakistan som utrikeskorrespondenter. Samtidigt som Mariane är höggravid jobbar Daniel (Dan Futterman) - utsänd av Wall Street Journal - för fullt med research för en artikel om skobombaren Richard Reid. Detta ovetande om att det sedan en tid pågår ett arbete för att lura Daniel rätt i klorna på tunga terrorister med kopplingar till al-Qaida. Daniel kidnappas och förs brutalt iväg till en avskild plats, varefter videofilmer på honom skickas till västmedia med olika former av krav. Mariane förstår snabbt att Daniel har blivit kidnappad när han inte dyker upp till middagen som han ska. Tillsammans med vänner, kollegor, Pakistanska myndigheter och representanter från USA blir det en katt-och-råtta-lek med tiden som största fiende.

A mighty heart baseras alltså på den verkliga händelse som fick stor uppmärksamhet i media runt om i världen. Mariane Pearl kom senare att skriva en bok om händelserna i Pakistan, med den långa titeln A mighty heart: The brave life and death of my husband Danny Pearl. Manuset har utgått från denna bok. Jag är inte på det klara hur nära sanningen filmen ligger, men jag får känslan att det nog endast är några mindre ändringar som i så fall gjorts. Visst kan jag också ha åsikter om Angelina Jolie planer på att adoptera hela världens eländiga och fattiga barn - eller vad det nu är hon håller på med. Faktum är dock att Jolie tillhör den krympande skara av skådespelare som har valt att göra något nyttigt med sitt enorma kändisskap. Det är kul att hon väljer roller som dessa. Här gör hon dessutom rollen förbannat bra - Angelina Jolie känns given i rollen och karaktären överskuggas aldrig av skådespelarens kändisskap, som så ofta kan bli fallet. A mighty heart är en balanserad och nervig film, där ens intresse och engangemang i storyns utveckling hela tiden - trots att vi vet hur det slutar - hålls ajour. Själva jakten på kidnapparna blir en riktig tempohöjare, där det nästan tangerar valfri bättre actionthiller vad gäller puls. Lite lättköpt blir det att dra paralleller till The kingdom - ett annan film om terroristjakt i ett muslimskt land - som nyligen gick upp på biograferna. Där The kingdom var svepande och generaliserande, står A mighty heart för djupet och problematiseringen. Jag tror dock att de flesta biobesökarna kommer ha svårt för det faktum att Winterbottoms A mighty heart inte är någon stor känslofilm, som spelar på de dova känslosträngarna. Vi är vana vid vår Hollywood-kost med tårdrypande scener och med tung, dyster ljudmatta. Det finns lätta knappar att komma åt, som ger den där reflexkänslan med klumpen i magen och tårfyllda ögon. Winterbottom väljer inte den vägen, utan kör en nerskalad, nästintill dokumentär variant där det som händer på duken inte är uträknat för full tåreffekt. Samtidigt som det känns befriande blev jag faktiskt lite besviken av att filmen är så nerskalad. Min besvikelse är dock övergående, och är snarare ett resultat av förväntningar utifrån vad jag är van vid, än av filmens faktiska kvalité.

Se A mighty heart - den är riktigt bra! Var dock beredd på att den inte passar dina vanliga smakpreferenser. Lite som att ta en tugga av ett stramt fullkornsbröd efter att under lång tid ätit bulliga och mjuka polarbrödstunnbröd. Det är lite ovant i början, men det gör dig gott.