När jag såg filmen blev jag så påverkad av filmmiljön att jag så gått som satt med flyttkartongerna i beredskap under filmens inledning. Jag ville flytta ut till landet bland kossor och traktorer och ha en egen liten sjö. Men sedan tog jag mitt förnuft tillfånga och tänkte, allt är inte vad det ser ut att vara. Efter filmens slut kändes det skönt att jag inte lagt bud på någon gård.

På en mindre gård i Wisconsin bor familjen Goodman. Mamma Alice (Sigourney Weaver) som jobbar som skolsköterska, pappa Howard som jobbar med sin gård, döttrarna Emma och Claire, några kossor och en liten kissemiss. Allt är så vackert tills kameran gör intrång i familjens hus. Då är det som att hastigt repa en LP-skiva med nål. Där springer tjuriga solkiga ungar, saker huller om buller, en brinnande stekpanna, en stor mjölkpöl på golvet och en halvt uppgiven Alice med en make som läser morgontidningen i godan ro.

Familjen Collins är Goodmans raka motsatser och deras bästa vänner. Där supermamman Theresa (Julianne Moore) huserar med sina tre väluppfostrade döttrar och sin väluppassade make. Hon håller sitt hem så skinande rent att man kan äta direkt från golvet. Hon aktiverar och engagerar sig till hundra procent i sina barn och som pricken över i:et så är hon en jävel på att baka. Ja vad säger man, alla svärmödrars dröm, och hemligheten ligger dels i att hon inte förvärvsarbetar.

Paren gör som alla andra i amerikanska filmer, grillar och dricker öl tillsammans till solen går ner. Theresa undrar om Alice kan vara barnvakt dagen därpå, eftersom hon och maken Dan skall hetta upp sitt sexliv lite. Bästa väninnor emellan kan Alice naturligtvis inte neka. Dagen gryr och döttrarna Collins anländer till ett stojigt Goodmans. Efter olyckliga omständigheter dör Collins yngsta dotter Lizzy och vänskapen mellan familjerna blir minst sagt spänd. Alice är på god väg mot ett nervsammanbrott. Som grädde på moset kommer farbror Aja Baja och arresterar henne för övergrepp på en elev på den skola hon jobbar på och världen rasar samman för hela familjen.

Sigourney Weaver som spelar mamma Alice är en ganska så stel skådespelerska och i den här filmen rätt trist, tyvärr. Men jag gillar henne i "Alien"-filmerna, som man inte kan se för ofta. Den som lyfter hela filmen är världens bästa skådespelerska just nu, Julianne Moore. Henne såg vi senast i den kritikerrosade "Magnolia". Hon bara glider in och fullständigt sopar mattan med resten av skådespelarensamblen i de filmer hon medverkar i, vilken naturbegåvning!

Fängelsescenerna är rena ratet. Orangeklädda Oprah Winfrey-dyrkande negresser med loggan Racine County Jail på ryggen. De slåss, onanerar och käftar i det oändliga. Tjatigt, jobbigt och urtrist.

Som ni kanske förstår så är detta ingen film Steve Martin tänker presentera för oss i årets Oscarsgala. Men det finns ändå viss behållning i filmen, som charmiga kor, en vacker miljö och en suverän Julianne Moore. Betyget dras ner av en spöklik Sigourney Weaver.