En storvuxen bebis i mohikanfrilla störtar ihop framför fötterna på en ung kvinna, Himiko, på en trottoar nånstans i Tokyo. Hon tar hem honom, tvättar honom och har eventuellt någon form av sex med honom. Hon noterar att det på hans rygg står stämplat, med stora bokstäver och siffror: PINOCCHIO √964. Alltså får han heta Pinocchio, och det är säkert inte luktorganet som växer när denne lille sexmaskin ljuger. Vad roten ur 964 (som väl blir lite drygt 31 vid ett snabbt överslag) betyder vet vi inte.

Att Pinocchio är en knulldocka för damer blir vi snart varse, liksom det faktum att han är på rymmen från sin kåta matte och hennes lika kåta älskarinna. Tydligen har Pinocchio haft problem med erektionen på sistone, så ut åkte han till tillverkarens stora förskräckelse. Så nu skickar denne, misstänkt lik Pinocchio (han har alltså låtit tillverka en utochinvänd Barbiedocka till sin egen avbild, ajajaj...) ut sina agenter i Star Trek-utstyrsel i uppdrag att lokalisera Pinocchio och återbörda honom med det snaraste. En dag brakar dock Pinocchio ihop likt Ian Holms android i Alien, och det rinner nån odefinierbar substans från honom. Detta uppskattar inte Himiko, som skräckslagen löper amok i tunnelbanan och kräks och kräks och - kräks. Den ena minipizzan efter den andra följs snart av enorma familjepizzor innan hon, kanske mindre elegant, börjar äta upp det hon själv serverat. Duktig flicka, gör rent efter sig på japanskt vis.

Hon återvänder så småningom hem och tar med sig Pinochio till ett skrotupplag där hon slår honom i kedjor, och musiken tilltar i styrka och intensitet och påminner om de första LP:na med Deutsch-Amerikanische Freundschaft (innan de började göra kåtdisco) och Einstürzende Neubauten (på den tiden de "spelade" på vinkelslip och pneumatisk borr). Hon tar sin ball & chain till nån öde plats för en slutuppgörelse, och får hjälp på traven av tillverkarens agenter. I slutscenen smälter hon och gamle Pino ihop på nån vänster, och så var den sagan, som troligen bygger på en verklig händelse, slut. Fortsättning följer i Rubber's lover, fem år senare.

Filmen når aldrig upp i samma höjder som Tsukamotos Tetsuo (The iron man, 1988) och Tetsuo II: Body hammer (1992), men går i samma stil. DVD:n innehåller även kortfilmen Caterpillar, som också den bjuder på spyor. Endast för förryckta.