Förra året visade biografen Sture i Stockholm en Peter Greenaway-retrospektiv. Bl.a. visade de två block med hans synnerligen experimentella kortfilmer. Vi var tre stycken som såg det ena av dessa, fem eller sex som såg det andra. Jag skriver det för att ni ska inse att jag är en av den brittiske regissören allra största fans.

Men innan jag börjar berätta om nu videoaktuella 8 ½ Kvinnor tänkte jag berätta lite mer allmänt om Greenaways filmkonst, eftersom jag vet att många av er inte är närmare bekanta med denna, och eftersom han i likhet med kanadensarna Cronenberg och Egoyan är en synnerligen egensinnig filmskapare vars filmer ändå brukar gå upp på bio här i Sverige. Det finns fyra saker man kan finna i de flesta av filmerna:

1. Postmodernistiskt berättande. - Greenaway berättar aldrig en rak historia. Enligt hans mening bör den som framförallt intresserar sig för historier inte hålla på med film, utan skriva en bok istället. Men därmed inte sagt att han är ytlig. Han är allt annat än ytlig. Under en mer eller mindre oväsentlig ramhandling bedriver han ofta ett mycket avancerat intellektuellt spel med berättandets konventioner. Olika lager av verklighet används t.ex. med mäktig effekt i Barnet från Macon, och kanske ännu mer sofistikerat i Prosperos böcker.

2. Visuell skönhet. - Eftersom Greenaway vid sidan av filmandet också är en hyllad målare lägger han mycket stor vikt vid sina filmers yttre, och då framförallt miljöerna, vilka är genomarbetade ner till minsta detalj. Ett par filmer i barock-miljö är julafton för oss som uppskattar sådan, medan Pillow book hämtar sin inspiration från fjärran österns estetiska tradition. Prosperos böcker bjuder på en fantasifull miljö någonstans mittemellan italiensk renässans och Tusen och en natt. Och till miljöernas skönhet kommer skönheten i själva bildspråket, vilket i några filmer är ganska konventionellt, i andra fullt av experimentlusta, t.ex. i form av bildrutor inuti bildrutor.

3. Sexuella avarter. - I Greenaways filmer kan man hitta såväl prostituerade adelsdamer som gruppvåldtäkter, incest och djursex. Inget är tabu för honom. Och då han säger att filmskapandet är ett sätt att tillfredsställa sexuella fantasier börjar man förstås undra... Givetvis har han härigenom retat upp många feminister.

4. Listor. - Olika sorters listor är uppenbarligen oerhört fascinerande för Greenaway. Gång på gång väljer han att presentera en samling föremål eller personer i form av en lista istället för att infoga dem i den rullande handlingen. Och i en del av hans kortfilmer är listorna ännu mer framträdande än i långfilmerna. En av dessa utgörs i stort sett av en samling bilder på engelska telefonkiosker, en annan listar på ljudbandet ord som börjar på H medan projektorn visar sommarbilder från engelsk landsbygd. Endast i den österrikiska författarinnan Lilian Faschingers roman Magdalena the Sinner (rekommenderas!) har jag stött på ett lika rikligt listande.

Och så finns det en sak man INTE finner i en typisk Greenaway-film: Trovärdiga karaktärer. Alla känns de mer eller mindre som pappdockor, påhängda med en samling för ändamålet nödvändiga karaktärsdrag. Det är med andra ord svårt att bry sig om dem som annat än intellektuella konstruktioner. Men om detta verkligen är en brist eller inte låter jag vara osagt. Och avsaknaden av trovärdiga karaktärer innebär inte, som man skulle kunna tro, att filmerna inte framkallar några känsloreaktioner.

...tillbaks till 8 ½ Kvinnor!

Filmens titel är givetvis en tribut till Fellinis mästerverk 8 ½ och filmen i sin helhet inspirerad av den berömda "harem-scenen" i denna, där Marcello Mastroianni kuvar sina kvinnor genom att svinga en oxpiska. Här handlar det närmare bestämt om en rik äldre man vilken blir änkling och i sin sorg inte kan se någon fortsättning på livet, men som tillsammans med sin son återfinner livslusten genom att börja samla på kvinnor. Ungefär som andra samlar på frimärken. Till sist har man nio mycket speciella kvinnor hos sig i det egna slottet. Där finns bl.a. en hästtokig Amanda Plummer, en gravt spelberoende japanska och en mystisk krympling.

Handlingen kan delas in i två avdelningar. I den första samlas kvinnorna in, i den andra visar det sig att de är betydligt mer svårkontrollerade än vad far och son räknat med. För att vara Peter Greenaway är det en ganska enkel handling, lätt att följa med i och utan något komplicerat spel med berättelsenivåer eller liknande. Bitvis är den riktigt rolig, även om videoomslagets klassificering som komedi känns lite fel. (Om inte annat så för att den därigenom riskerar att hamna bredvid en bröderna Farrelly-film i den lokale videouthyrarens hyllor.)

Tyvärr motsvarade filmen inte riktigt mina förväntningar. För att den, i jämförelse med de föregående Greenaway-filmerna, vare sig är intellektuellt utmanande eller särskilt vacker. En udda historia och en handfull helt lysande scener och repliker gör den definitivt sevärd, men är inte nog för att lyfta den till de olympiska höjder där Prosperos böcker, Tecknarens kontrakt och Barnet från Macon sitter skönt tillbakalutade och lapar solsken.

För att sammanfatta: Peter Greenaway är en fantastisk filmskapare som ni bara måste bekanta er med om ni inte redan gjort det. Men 8 ½ Kvinnor är inte filmen att inleda bekantskapen med.

Dock, med tanke på att hans äldre filmer kan vara svåra att få tag i, så är ju denna åtminstone bättre än ingen Peter Greenaway alls. Och tillhör du redan de frälstas skara så lindrar den i alla fall abstinensen i väntan på nästa mästerverk.