Man kan från en europeisk eller Hollywood-präglad utgångspunkt se Chang Chehs mastodontäventyr 7 blows of the dragon som svärdfäktarversionen av En bro för mycket eller En ding, ding, ding, ding värld. Nu undrar ni kanske vad dessa filmer har gemensamt. Nja, föga vad det gäller intrig, men när det gäller produktionsidé så rättar de sig efter samma princip som 70-talets katastrof-filmer, nämligen att slänga in så många stjärnor som möjligt och hoppas på det bästa. För oss västlänningar är det kanske svårt att haja till när Ti Lung, David Chiang, Fan Mei-sheng eller Kuan Tai Chen dyker upp bild, men i tidigt 70-tal var det här några av ”top bill”-namnen inom Shaw Brothers och 7 blows innehåller ett dussin till.

Filmen bygger på det klassiska litterära verket The water margin som kan ses som den kinesiska motsvarigheten till Eddan eller Odysséen. Det massiva verket är omtvistat ur rent litterärhistoriska aspekter, som vem har skrivit vad och vilket av de olika versionerna kan betraktas som det genuina. Men om man ska gå på den gängse uppfattningen så är de första sjuttio kapitlen skrivna av Shi Nai’an och de övriga trettio av Guanzhong Luo under sent 1300-tal. Det spekuleras i att dessa båda upphovsmän egentligen är en och samma. De hundra kapitlen baserar sig på den verklige banditen Song Jiang och hans trettiosex-faldiga mannaskaras kamp mot regeringstrupperna, medan boken och även filmen har utökat denna skara till etthundraåtta (!) fredlösa.

Chang Chehs adaption bygger alltså på tämligen välkända skrifter för hemmapubliken, medan den är blygsamt anpassad för en västerländsk publik. Även om filmen enbart baserar sig på ett par kapitel och gör sitt bästa att skapa en konkret och kärnfull intrig ur det enorma persongalleriet, så dröjer det inte länge innan man tröttsamt konstaterar att det är alldeles för spretigt. Jag har ju inte läst förlagan, men kan tänka mig att en filmatisering av enbart ett par kapitel mitt i Fjodor Dostojevskijs Idioten eller Gabriel Garcia Marquezs Hundra år av ensamhet skulle ge samma huvudbryn. Vilka är banditer? Vilka är kejsarens soldater? Vilka är goda och vilka är onda? Det dröjer ungefär en och en halv timme in i filmen innan jag når viss klarhet och då är det redan för sent att finna några sympatier för någon av karaktärerna. I centrum står en historia om den fristående stridsherren Lu Junyi (Tetsuro Tamba, känd från bl a Man lever bara två gånger) som blir förrådd av sin hustru och hennes älskare, samtidigt som hans forne vapenbror Shih (Toshio Kurosawa, känd från bl a Lady Snowblood) i kejsarens gunst vill sätta dit de 108 banditerna. Lus högra hand, den oslagbara slagskämpen Yen Ching (David Chiang, känd från bl a The boxer from Shantung), kommer till undsättning och får med sig banditerna på deras sida inför den blodiga hämnden.

För en så mastig produktion med så många kändisar och med ganska mycket action, så kan jag inte annat än att döma ut Chang Chehs film som tråkig och väldigt oengagerande. Kampscenerna som annars brukar kunna rädda filmer som denna lider av brist på fokus och speciellt slutstriderna är styltigt upplagda och rejält ospännande. Någonstans i den invecklade intrigen finns dessutom ett svektema som går förlorat. Det kanske allra kraftigaste minuset ligger i den totalt missanpassade musiken. Visst finns det massor av filmer, snart kommer exempelvis Marie Antoinette, som gör en poäng av ett nutida soundtrack till historiska skildringar. Men 7 blows har inget i intrigen som anspelar på någon annan tidsålder och därför är den något 70-talsfunkiga, halvt spaghettiwestern-influerade musiken helt fel. Min enda reservation inför Chang Chehs film är det faktum att den kanske fungerar hyfsat inför en publik med förkunskaper om de 108 banditerna. Då kanske den rentav kan ses som underhållande. Men om jag ska dra en jämförelse med en annan filmatisering där jag inte hade läst förlagan – Peter Jacksons Ringen-trilogi – så uppenbarar sig så många misstag i strukturen att det slutligen blir oförlåtligt. Har ni alltså läst boken, så kan filmen kanske vara sevärd. Annars gör ni er ej besvär.