Det mest fascinerande med Carol Reeds, Graham Greenes och David O. Selznicks Den tredje mannen från 1949 är inte de avancerade kameravinklarna, den vackra chiaroscuro-ljussättningen, den ovanliga och gripande cittermusiken, det lysande skådespeleriet eller ens den sinnrika berättelsen i sig. Det som framför allt annat gör filmen unik är den märkliga atmosfär och känsla av lättsam uppgivenhet och obehag som dessa komponenter skapar tillsammans.

Holly Martins (Joseph Cotten), en utfattig amerikansk författare, kommer till Wien för att träffa sin gamle vän Harry Lime, som erbjudit honom ett jobb. Men när Martins anländer får han veta att hans vän är död och han hinner nätt och jämt vara med på begravningen. Hans nostalgiska sorgsenhet får honom att stanna kvar några dagar i staden, vilket ger tillfälle att träffa några av Harrys bekanta, förälska sig i Harrys flickvän (Alida Valli), och samtala med polischef Calloway (Trevor Howard). Efter ett tag börjar Martins fatta misstankar om vännens död. Vid olyckstillfället hjälpte nämligen tre personer till att bära den skadade Harry: Mr. Popescu, en viss Baron Kurtz och en tredje man. Ljuset som först vid filmens mitt faller på den tredje mannens (Orson Welles) självklara leende måste vara filmhistoriens vackraste avslöjande.

Efter andra världskriget var Wien, där Den tredje mannen utspelar sig, delat i fyra zoner, var och en kontrollerad av en ockupationsmakt: den amerikanska, den brittiska, den ryska respektive den franska. Att de fyra makterna fanns representerade i en och samma stad och de politiska och praktiska komplikationer detta innebar är en mycket viktig bakomliggande förutsättning för hela händelseutvecklingen i filmen. Efterkrigstidens Wien var kontrasternas och motsättningarnas stad med habsburgska palats omgivna av bombrester från både tyska och allierade styrkor. Den kontrastrika staden återspeglas i berättelsen: Den tredje mannen är en thriller där mordoffret visar sig vara vid liv och där ett litet ansvarslöst leende i mungipan hela tiden kämpar mot den tragiskt mörka vardagen med massmord av småbarn. Ett flertal repliker från filmen är mycket minnesvärda, däribland -Harry Limes "In Italy for 30 years under the Borgias they had warfare, terror, murder, and bloodshed, but they produced Michelangelo, Leonardo da Vinci, and the Renaissance. In Switzerland they had brotherly love – they had 500 years of democracy and peace, and what did that produce? The cuckoo clock." Eller när Harry tittar ner mot människorna som rör sig under pariserhjulet där han står: "Would you really feel any pity if one of those dots stopped moving forever?" Greenesk cynism när den är som allra skarpast!

Den tredje mannen är inte bara en av 1900-talets bästa filmer. Den är också en av de absolut vackraste. Det här är svart-vit poesi! som en recensent tidigare uttryckt det. I den mån man kan tala om en ren estetik, befriad från symbolism och berättande betydelse, så är Den tredje mannen ett gott exempel. Med sina stora groteska skuggor i gränder, trappor och på husväggar är det är den mest expressionistiska filmen på listan över Vujers 1900-tal. Samtidigt är det också en av bara två representanter för film noir-genren på listan.